Knappt hade man rest sig från käftsmällen från Niles senaste monument ”Annihilation of the Wicked” förrän Hate Eternals nya giv, den kaxigt namngivna ”I, Monarch” damp ner. Och ja, de lever upp till den titeln.

Nile och Hate Eternal har en hel del gemensamt. Båda piskar höghastighetsdöds av hög kvalitet, där även de långsammare partierna går riktigt fort. Båda begagnar sig av förstklassig produktion och ett genuint helhetsintryck. Lägg därtill att de båda är amerikaner och bägge bandens frontmän figurerat i eller runt omkring pionjärerna Morbid Angel. Den största skillnaden är att Hate Eternal är mer klassisk death metal så till vida att de inte har Niles episka ådra.

Erik Rutan har inför släppet inte hymlat med att de siktar på att vara extremast. Och de ligger utan tvekan i de regionerna måste jag säga. Det är ren slakt från början till slut och framburna av en maffig produktion samtidigt som de lyckas hålla respektive instrument relativt tydligt så är förutsättningarna lagda för storverk.

Inledande ”Two Demons” är en fläskig historia, så också påföljande ”Behold Judas”. Titelspåret ”I, Monarch” kan liknas vid en enda stor befallning som man lydigt underkastar sig och de andra låtarna är inte långt efter.

På något sätt lyckas Hate Eternal dessutom blanda hårt och långsamt på ett fantastiskt sätt. Inte så att de varierar tempot, utan snarare spelar både snabbt och långsamt samtidigt. Medan trummorna piskar på av bara den, framförs riffen ofta i ett mycket mer modest tempo. Givetvis seglandes under synnerligen brutal flagg, men ändå.

Faktum är att det är svårt att inte gilla ”I, Monarch” om man som jag har någon dragning åt extrem musik i allmänhet och death metal i synnerhet. Å andra sidan kan det här nog vara väldigt svårsmält om man inte har den dragningen.

”I, Monarch” är troligen en av få plattor som kan fajtas med Nile om death metal-tronen i år.