Det har kanske varit svårt att missa att dagensskiva.com fyller 10 år. Just idag för tio år sedan publicerades den allra första recensionen, Obligations to the Odd av Voice of a Generation. Redaktionen har ändrat form under åren men för att ta tempen på recensenterna ställer vi dem fem frågor: 1. Vad är ditt bästa […][...]

Jag väljer att dela upp min lista för året i metal och allt annat. Av den simpla anledningen att det smyger sig in mer och mer musik som inte är metal i mitt lyssnande, mycket tack vare bland andra mina kollegor på dagensskiva.com som tipsar om allt mellan himmel och jord. Efter plattorna följer lite […][...]

The Verve Forth Hut Records/EMI Enligt pressreleasen en blandning av tidigare album, alltså ”ett perfekt The Verve”. Officiell sajt Fujiya & Miyagi Lightbulps Gronland Records/Border Halvsvår electronica från Brighton med en förkärlek till kraut. Officiell sajt Wovenhand Ten Stones Sounds Family Records/Border Hm, låter ganska rockigt. Inte ska det vara så? Myspace Damien Jurado Caught […][...]

Den kanske tydligaste linjen mellan dödsmetallanhängarna är den som skiljer old school-älskarna från de som fortfarande följer med utvecklingen av genren. Där old school-älskarna fortfarande är kvar vid ett ideal runt Autopsys Ridden with Disease (demoversionen, så klart) och föredrar sin death metal så sluskig att man nästan kan höra likmaskarna krypa i högtalarna och […][...]

Karl Frank Distorted Memories Redstarcommunity Lågmäld pop från Skåne som är lite datoriserad. Myspace Samling Experience the Nordic Tradition Nordic Tradition/CDA Samlingsskiva från bolaget som bara (?) ger ut svensk folk-och vismusik. På skivan medverkar Mikael Marin, Röjås Jonas, Erik Ask-Upmark, Jonas Simonsson med flera. Officiell sajt Slidin’ Slim One Man Riot Nine Mile Records/Border […][...]

Jag ska ärligt medge att jag blev en aning skeptisk när Cannibal Corpse aviserade att de skulle gå skilda vägar med gitarristen Jack Owen. Min första tanke var att det började knaka i leden. Och det vore väl inte så konstigt egentligen, bandet har hållit på i över 15 år och har oförtrutet manglat på. […][...]

Knappt hade man rest sig från käftsmällen från Niles senaste monument ”Annihilation of the Wicked” förrän Hate Eternals nya giv, den kaxigt namngivna ”I, Monarch” damp ner. Och ja, de lever upp till den titeln. Nile och Hate Eternal har en hel del gemensamt. Båda piskar höghastighetsdöds av hög kvalitet, där även de långsammare partierna […][...]