Jag var aldrig helt övertygad av Heavy Breathing, Black Breaths förra platta och min första kontakt med Seattlebandet. Plattan föll ganska snart i glömska och jag har inte gett Heavy Breathing särskilt många vändor till i stereon. När nya plattan Sentenced to Life kom var mitt intresse därför ganska svalt och även om jag verkligen […][...]

Örebros Coldworker sticker inte under stol med att bandet är inne på ett nytt spår. Bolagsbytet från Relapse till Listenable markerar en förändring sedan 2008 års Rotting Paradise. Öppningsspåret på nya plattan The Doomsayer’s Call ett annat. Låten är därför logiskt nog kallad A New Era. För med Coldworkers rappa dödsgrind från de tidigare två […][...]

Häromdagen läste jag ut Ika Johannessons och Jon Jefferson Klingbergs Blod Eld Död – En svensk metalhistoria. En bok som fått välförtjänt uppmärksamhet. Det är en grundlig resa i gränslandet mellan death och black metal med några snedsteg mot rötterna i heavy metal. Det är en ofta bra och ibland fruktansvärt jobbig bok att läsa. […][...]

Det har gått nästan en månad sedan Morbid Angel släppte Illud Divinum Insanus, sitt nionde album i alfabetisk ordning och det första sedan 2003 års Heretic och David Vincents första platta sedan återkomsten i bandet. Under månaden som gått, när jag mest betraktat den på avstånd, har jag noterat förfärade utrop om technoinfluenser och industrimangel […][...]

Efter fyra år av kreativ tystnad är Arch Enemy tillbaka med färskt material. Och man kan inte säga annat än att de spelar ut hela sitt register på kommande Khaos Legions. Personligen har jag väldigt länge haft svårt för Arch Enemy. När fascinationen väl lagt sig för Angela Gossows growlsång har jag alltid tyckt att […][...]

Oj. Det är den första reaktionen som kommer när keyboarden knappar i gång In Flames nya singel Deliver Us. Egentligen är det inte särskilt överraskande längre; In Flames har inte direkt hymlat med att man breddat sitt musikaliska uttryck och rört sig mot ett mer poporienterat sound ända sedan Reroute to Remain. I och med […][...]

Med en sanslös känsla för sväng och stundtals obönhörlig tyngd dundrar Ribspreader fram på sin fjärde fullängdare, konceptplattan The Van Murders. Och den sitter precis där den ska, känns så hemtam redan vid första genomlyssningen. Men det är ju sådär det funkar; jag hittar alltid hem till tryggheten igen. Har jag varit på en resa […][...]

Jag skulle vilja ha tipsat om Hates Morphosis från 2008, men det hanns aldrig med, trots att jag gillade skivan och i synnerhet öppningsspåret Threnody. Jag blev smärtsamt påmind om det när nya Erebos landade i min inbox. Erebos vandrar på samma vägvinnande stig som föregångaren. På samma sätt som Morphosis är Erebos nämligen ytterst […][...]

Om Entombed har sin Left Hand Path har Dismember Like an Everflowing Stream. Och då pratar jag inte bara om debutplattan, utan även om en väldigt stor del av dess arv. I de sistnämndas fall framstår plattan i dag som höjdpunkt och en definitiv milstolpe i dess karriär, så också inom death metal. Dismember var […][...]

Jag minns när The Crown valde att kasta in handduken och att jag då inte förstod varför så många blev så upprörda. Jag minns när The Crown annonserade återkomsten och att jag inte förstod varför så många blev så glada. För mig har The Crown alltid varit något av ett dussinband som har gjort det […][...]