dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Sharon Jones and the Dap-Kings: Naturally
Naturally (CD) Sharon Jones and the Dap-Kings
2005
Daptone Records
8/10

Soul var ordet

Lyssna

Sök efter skivan

Det är nästan exakt tre år sedan jag skrev om Sharon Jones and the Dap-Kings senast. På många sätt har de rest tre år bakåt i den soulfunkhistoriska flux de verkar i. (Och för er som inte redan hunnit bläddra fram min gamla text kan jag meddela att de befann sig ungefär vid året 1969 då när vi andra läste 2002 i kalendern.)

Det är inte lika hårt James Brown-centrerat som sist (även om arvet efter skivorna han producerade åt sina damer fortfarande är den mest självklara referensen). Soulen tar större plats i ljudbilden. Det är lite lättare, lite somrigare. Inte lika hårt och kompakt. Det låter helt enkelt lite mer Otis Redding och Irma Thomas den här gången.

Precis som sist bjuds det på verkliga kvalitetskompositioner. Soul i ordets ursprungliga betydelse. Låtar som känns som klassiker redan under första lyssningarna. Visst, jag blir inte lika knockad och chockad som då. Jag är ju förberedd på att jag kommer att gilla det.

Och om musiken låter klassisk är det samma sak med texterna. Det mest outtömlig ämnet av dem alla behandlas om och om igen. Hjärta och smärta. Kärlek och saknad. Det är historier åtminstone jag kan höra om och om igen.

Ja och så nån enstaka spånig dansgolvslåt då. Som den släpiga ”Fish in the Dish” och den drivigt hetsande ”Your Thing Is a Drag”. Jo just det. En Woody Guthrie-cover i ”This Land Is Your Land” (som de flesta som kärat ner sig i originalet verkar hata, men som jag däremot gillar (men så har jag ju alltid föredragit ett stötigt funkblås framför en snubbe med akustisk gitarr)).

Frågan som återstår är egentligen bara den om vi får se dem i Sverige snart eller om jag måste åka till London nästa gång de har vägarna förbi? Lydmar någon? Kom igen!

Patrik Hamberg

Publicerad: 2005-06-17 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-20 10:49

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3293

9 kommentarer

det sura är att jag fortfarande inte plockat upp debuten … måste skärpa mig.

Bra recension förresten.

Medlem 2005-06-17 00:04
 

Gris is the word

Medlem 2005-06-17 08:06
 

Altså Coldplay då?

Medlem 2005-06-17 08:38
 

det kanske bara är jag, men brukar inte soulmusik tendera att bli jävligt trååååkig på fullängdare, Dusty Spingfields "Dusty in Memphis" som det lysande undantaget. Men det är väl bara jag som sagt. Bra skrivet, dock. Nu vill vi ha hellacopters!

Medlem 2005-06-17 10:29
 

[ironi]Så är det. Dustys platta är det enda klockrena soulalbumet.[slut på ironi]

Medlem 2005-06-17 11:49
 

Verkar ha gått inflation i betyg. Eller är verkligen alla skivor som ni recenserar så frukansvärt bra ?

Medlem 2005-06-17 14:51
 

Håller helt med monoton. Precis som jag skrev förra veckan så ligger medelbetyg lite väl högt. Om det inte är så att ni väljer de skivor ni själva tycker om och sedan recenserar.

Medlem 2005-06-17 18:37
 

berta: Det är precis så det går till. Vi som håller på med dagensskiva.com gör det på vår fritid och väljer själva vilka skivor vi skriver om. De flesta av oss tycker det är roligare att tipsa om de riktigt bra skivor vi stöter på än att lyfta fram skivor vi tycker är rätt intetsägande, bara för att vi ska sänka vårt medelsnittsbetyg.

Ola Andersson Redaktionen 2005-06-17 20:19
 

Kära monoton o berta.Hur orkar ni reagera på betyget.Självklart styr deras egen musiksmak i betygen. Lyssna på den själv och ge betyg.Eller är det så att Ni inte vågar gå på bio utan att filmen får högt betyg.

Medlem 2005-06-17 20:48
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig