Recension
- De-Loused in the Comatorium The Mars Volta
- 2003
- Universal
Outhärdligt bra
Lyssna
Externa länkar
- The Mars Volta
- Webben. Med några få ljudprover och en video.
- Rush
- Läs om "2112" - en klassiker. Allmusic har lite info.
- Neohorizon
- Fransk fan-webb med livelåtar.
- The Comatorium
- Kanske den bästa fan-webben. Mycket material.
Etiketter
Hur låter det, undrar du.
Bandets biografi svarar:
”De-Loused In The Comatorium consists of eight continually shifting tracks which variously recall Led Zeppelin, Fugazi, Jane’s Addiction, Can, Santana, Spirit, '70s Miles Davis, ambient Dub… and even At The Drive-In, very occasionally. It's unapologetically progressive music: unencumbered by genre, unafraid of seriousness, reverberating with new ideas at every turn.”
Jag svarar:
Skivan låter som du mår, när du mår som sämst. Och då menar jag inte när du är blå, grå och deppig. När du lyssnar på långsam självömkansmusik. Nej, jag menar när du har tagit hissen absolut längst ned. På riktigt.
Den här skivan är en psykos. En tvångstanke. En resa i hjärnans mest invecklade delar. Platserna där signalsubstanser, celler och vävnad plågar själen. ”De-Loused in the Comatorium” är något av det mest outhärdliga, men samtidigt bästa jag hört i musikväg i år.
Vad jag försöker förklara är att The Mars Volta ger dig galenskap presenterad som musik. Den här skivan – tillägnad Julio Venegas – låter som omslaget ser ut. Det är påfrestande att lyssna på den, men belönande i slutändan. Från intensiteten i ”Son Et Lumiere” och ”Inertiatic ESP” till det relativa lugnet i ”Televator” åker lyssnaren med på en galen färd som inte kan beskrivas.
Du måste uppleva den för att förstå.
Genom musiken kan jag förstå hur det känns att balansera på gränsen. När världen exploderar i ångest varje gång jag sluter ögonen. När tvångstankarna håller på att segra. Kasten mellan trumtakterna är som humörpendlingarna. Från manisk lycka till svartaste svart på ett taktbyte. Sången, eller ylandet, kastar ur sig ord som ger mig migrän redan på papperet. Gitarrerna river hål i min lugna och behärskade yta.
Långa ”Cicatriz ESP” sammanfattar hela skivan. Den innehåller galna trumkomp, höga toner, skeva körer, gitarrslingor som dödar hjärnceller och ett flummigt parti som tar dig högre än vilken drog som helst. På tolv minuter. Det är fullständigt logiskt att John Frusciante från Red Hot Chili Peppers gästar på den låten.
Någon har kallat The Mars Volta för Rush på speed. Kanske är det därför jag tycker att den här skivan är den bästa temaskiva jag hört sedan klassiska Rush-verket ”2112″ som släpptes för snart trettio år sedan.
De går rätt många steg längre än Muse. The Mars Volta har gjort årets knasigaste skiva. Och en av de bästa. Den förändrar rocken. Tänjer på gränser. Förnyar och stökar till. The Mars Volta gör det outhärdligt bra. För bra för att någonsin hamna på topplistor.
Efter en lyssning är jag fast. Trots att jag inte vet ett dugg om Julio Venegas känns det som att jag förstår. Och är rätt nöjd med att jag är jag.
Så låter den här skivan.
Publicerad: 2003-10-24 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-23 17:50
45 kommentarer
otroligt bra skiva. Men visst är väl temat om Julio Venegas självmord ganska svårt att förstå?
#
Jag tycker att man kan höra en del Geddy Lee i Cedrics röst. Och så låter han lite som Lenny Wolf (Kingdom Come/Stone Fury) och som Sonny i Motherlode! Haha!
Bra skiva. Köp EP:n ”Tremulant” också. Den är mycket bra den med.
#
Rush? hallå… Finns närmare referenser inom (progressiv) 70-talsrock; snygg produktion men tyvärr också väldigt tillrättalagt; influencerna känns mycket medvetna, nästan ”inlagda”; över allt svävar det starkt daterade och utarmade USA-metall-soundet; stor besvikelse.
#
om man vill ha fler texter och förklaringar finns det väl möjlighet att beställa det från bandet? kanske inte blir så mycket klarar ändå iofs.
#
”I wonder 'bout the voice of Geddy Lee, how did it get so high? I wonder if he speaks like an ordinary guy?”
#
Nej det här är för svårt för mig, förstår mig inte på, men Sparta är bra.
#
Årets bästa skiva. De otroligt negativa känslorna som kom då At the Drive-In splittrades har nu helt försvunnit. Bixler och Rodriguez har skapat ett mästerverk, som faktiskt överglänser det mesta de gjorde med ATDI.. Att skivan är gjord för att beskriva en avliden väns liv, missbruk och självmord gör den än mer intressant..
watcher of the skies – USA-metall-sound? så du jämför mars volta med linkin park & co? det finns inte en gnutta kommersialism eller radiovänlighet i mars voltas sound, vilket i stort sätt all den amerikanske mainstream-metallen innehåller, pinsam parallell..
#
soundet är tydligt amerikanskt även arrangemangen drar åt många håll; sedan lägger du till ord jag aldrig använde själv; jämför t.ex. med Porcupine Tree – In Absentia så har du något neo-progressivt, men utan usa-metallreferenser; TMV är givetvis inte mainstream, med de vågar samtidigt inte släppa taget om den ”korrekta” alternativ-rocken – de experimentella/progressiva elementen hålls hela tiden i schack.
#
nämn då ett par andra band som du anser ha detta usa-metal-sound..
för att vara ärlig tror jag inte att bandmedlemmarna innan skivan gjordes tänkte att de skulle göra ett album i progressiv anda, jag tror inte heller att de tänkte att de var tvungna att hålla sina experimentiella sinnen i styr för att skivan inte skulle bli för komplex för sin publik.. jag tror att de skapade något som var deras eget, inte på något sätt tillrättalagt..
#
jag pratar om det sound med rötterna i grungen och som vilat över hårdare amerikansk rock sedan åtminstone tio år; jag kan inte för mitt liv förstå vad det är banbrytande med The Mars Volta. Det finns alternativ-rock där man började plocka upp 70-talsinfluencer redan för tio år sedan; det har givetvis varit omöjligt att snappa upp detta om man låter sig matas av skivindustrins marknadsföreingsavdelningar och strömlinjeformad ”alternativ”-musikpress. För lite mera avant-stuk + det amerikanska soundet, lyssna på t.ex. Sleepytime Gorilla Museum.
#
Anekdoten – Nucleus (1995) kan också vara ett lämligt studieobjekt om man vill ha en tidvis dissonant tidvis melodisk, skitig, rå rock med progressiva inslag. Och definitivt utan att det låter ett gram amerikanskt. Och definitivt utan professionell produktion…
#
märkligt bra skiva…
#
Bra recension och en ännu bättre skiva! Så här ska det låta!
#
Denna skiva är riktigt bra men konstigt nog föredrar jag att lyssna på den när jag är på riktgt bra humör, blir glad av den. Men jag kanske är lite skruvad på det sättet.
#
–>watcher: skulle inte du sticka?
#
Det här låter ju ganska bra.. men jag såg dem live nä'r de var förband åt ”the red hot chilipeppers” och då sög de faktiskt.. sångaren försökte vara ”spejsad” och ”häftig” vilket han (då åtminstone) inte riktigt behärskade… Gitarristen samt basisten kan däremot vara bland världen tio coolaste människor.
#
enok!
Cederic är utan tvekan spejsad och häftig.
om Omar hör till världens tio coolaste personer så är Cederic nummer ett.
förövrigt så är detta utan tvekan det bästa album som har släppts sen millenieskiftet.
#
håller med phille… varför ska man lyssna på den här skivan när man är nere för??
Den svänger ju fett!!! :)
#
Otroligt bra skiva, synd att den göms undan som bonusrecension. hade helt missat den här recensionen. och så hittade jag den inte först då den står på T som i The och inte i M som i Mars Volta, The som brukligt är.
#
Extremt jäkla bra! Samtidigt extremt meckig och kräver verkligen sitt tillfälle för lyssning. Ska bli jäkligt skoj att se dom live i malmö den 15:e, nån mer som ska dit??
#
MEN KAN FOLK SLUTA JÄMFÖRA MARS VOLTA MED SANTANA FÖR I HELVETE
#
Simon, The Mars Volta jämför sig själva med Santana…
#
Fantastisk liten skiva.
Det verkar till synes omöjligt för Omar och Cedric att göra någonting dåligt.
#
oskar-
I know him, and he does.
#
jag såg också TMV när dom var förband till RHCP förut och fastnade på en gång!!
helt underbar skiva
#
hrms… tja mår man inte dåligt så kommer man efter lyssnat på denna skivan…
#
–> aliens no no no
detta är inte DSC's forum, även om det inte är omöjligt att jag postar där någon gång i framtiden.
#
Santana är bäst.
#
i mina arbetsanteckningar från genomlyssnandet finns just Santana med i några takter – vid sidan av mer uppenbara referenser som meddle-era Pink Floyd och Red Hot Chili Peppers; t o m lite David Byrne crazyness någonstans; man skulle kunna ha en tävling: ”hur många band/artister hör du under den här låten?”
#
Nu vet jag vad de menade med inslaget med Henrik Schyffert i Studio Pop häromsistens… Intressant!
#
skivan är bra, men ep:n tremulant är snäppet bättre.
#
”Genom musiken kan jag förstå hur det känns att balansera på gränsen. När världen exploderar i ångest varje gång jag sluter ögonen. När tvångstankarna håller på att segra”. Enbart för det citatet måste jag kolla in det här…
#
stora ordboken – konstig åsikt.. tre låtar, där endast concertina är riktigt bra, i jämförelse med den här skivans nio (tio om man räknar son et lumiere som en egen låt) där minst sju är riktiga mästerverk… ”Exoskeletal junction at the railroad delayed”..
Uffe – hahaha…
#
Den här skivan blev tyvärr inte så bra som Tremulant EP hintade om. Fungerar helt klart, dock.
#
Ett av årets starkaste album, medryckande, galet och helt underbart!!!!
#
Såg dem på Mondo förra veckan, lite av en besvikelse faktiskt.. Cedrics ”scenshow” var lite för mycket för att man ska tro på att det är något han gör spontant. Kändes som han hade ett manus för hans galenskap som han gick efter. Sedan var det typ 80 % improvisation bandet bjöd på.. Sex låtar hann de med på sina 80-90 minuter. Visst det var intressant att se Omars enorma skicklighet på gitarren, men energin tappades då de andra fick trappa ner tempot på sina instrument för att Omars stjärnglans skulle märkas av..
Jon Theodore var kvällens behållning, en man vars trumspel borde lyftas fram mer som en betydande del i bandets musik. Han var lysande!
Introt till ”Televators”, avslutande ”Take the Veil Cerpin Taxt” och framför allt Theodores trummor var höjdpunkterna som kommer att finnas kvar vid minnen om denna konsert.
I betyg skulle konserten få sex av tio, i jämförelse med skivans tio..
#
Men då får de också sluta jämföra sig med Santana. Jag skulle vilja kalla det här för den nya Led Zeppelin I uppväxt på ATDI istället för blues.
#
2003s bästa skiva, lätt!
#
Ruskigt snygg video till Televators må jag säga.
#
snygg video, ja. Bättre skiva, ännu bättre live. Briljant. Bästa skivan detta millenium.
#
Det här är världens bästa skiva. Bra recension också.
#
Denna skivan är den bästa sedan 1974.
#
elias! kolla efter texter m.m på http://www.thecomatorium.com
otroligt bra sida.
tack o hej
#
tar ett tag att lyssna in sig på dem, men mars volta är guld värda. omar är ett geni.
#
Den här skivan har nu firat 4 år i min skivsamling och knäcker än.
#
Kommentera eller pinga (trackback).