George Clintons näsa blir bara längre och längre. Den här gången drar han med sig bland andra Sly Stone, El Debarge, RZA, Carlos Santana och Red Hot Chili Peppers ner i smutsen. Nu kan man för all del hävda att en del av dem redan krälat i den ofunkiga sörjan länge och väl, men inte […][...]

Hur låter det, undrar du. Bandets biografi svarar: ”De-Loused In The Comatorium consists of eight continually shifting tracks which variously recall Led Zeppelin, Fugazi, Jane’s Addiction, Can, Santana, Spirit, '70s Miles Davis, ambient Dub… and even At The Drive-In, very occasionally. It's unapologetically progressive music: unencumbered by genre, unafraid of seriousness, reverberating with new ideas […][...]

Vi kollar likheter. Gammal gitarrhjälte gör en skiva tillsammans med en massa människor som alltid respekterat honom. Gitarrhjälten i fråga tycker det är jättespännande att få göra en skiva med de utvalda killarna och tjejerna. De skriver låtarna tillsammans och killen/tjejen sjunger på spåret. Vad heter skivan? Gitarrhjältens efternamn så klart. Är det bara jag […][...]

Det har tagit ett tag att ta sig in i Everlasts nya album ”Eat at Whitey's”. Måste erkänna att jag från början tyckte att det var en ganska tråkig och intetsägande skiva men den har efterhand vuxit till sig och jag tror att jag nu så smått börjat förstå vad det är det handlar om. […][...]

Jag gjorde en ny bekantskap i början av nittiotalet under en sommar som jag i stort sett spenderade på basketplanen. I House of Pain gjorde Everlast och de andra vitingarna gungande hiphop som fick mig att hoppa upp och hoppa ner. Och flera somrar efter det när jag och mina vänner svettades och blödde på […][...]