George Clintons solotrea går kanske inte till historien som hans största stund. Året är 1985 och det är ett tag sedan han ledde funkutvecklingen. Den rollen har en kort kille från Minneapolis haft sedan en tid tillbaka. Visst märks det på produktionen här. För trots att musikerlistan är sedvanligt milslång och innehåller så gott som […][...]

Eric Saade Masquerade King Island/NFM Manboy! Myspace Johanna Nordström True or Not Fixe Records/Border Pop med en del yviga och svängiga rytmer. Myspace Coby Core Home Good Away Okay Novier Records De kallar det själva för ”freshpop”. Myspace Jeremy Jay Splash Differ-ant Recordings/Border Tämligen ospänstig och nonchalant, men trevlig, rock som blickar bakåt mer än […][...]

Nobelvägen, Malmö. Denna outsinliga källa av inspiration som blivit besjungen flertalet gånger, bl.a. i Billie the Vision & the Dancers Noble Square, och förevigad i Malmöfilmaren Henrik Möllers dystopiska Nobellvägen får på The Devil on Nobel Street ytterligare ett kapitel. Enligt utsago ligger Andreas Söderlunds högst personliga erfarenheter som grund till skivans tema, ungefär som […][...]

Minns ni 99? Det känns ganska avlägset, eller hur? Året då Napster gör fildelningen folklig, tidningarna Pop och Sound Affects läggs ner och Curtis Mayfield dör. Det var också året då dagensskiva.com tog sina första stapplande steg. Under februari/mars började redaktionen formeras och i april var hela den första styrkan samlad. 13 maj kl 12:00 […][...]

George Clintons näsa blir bara längre och längre. Den här gången drar han med sig bland andra Sly Stone, El Debarge, RZA, Carlos Santana och Red Hot Chili Peppers ner i smutsen. Nu kan man för all del hävda att en del av dem redan krälat i den ofunkiga sörjan länge och väl, men inte […][...]

Jag ska väl erkänna att det inte var med någon större förväntan om musikalisk fröjd jag satte på Lenny Kravitz 85:e album (eller var det 8:e?). Trots att jag några år under 70-talet (eller var det 90-talet?) lyssnade ganska intensivt på hans två första album. Med de senare årens allt tröttare och formuläriska singelval i […][...]

Jag minns fortfarande känslan när jag stiftade bekantskap med The Mars Volta för första gången. Inertiatic ESP inledde såväl debutskivan, De-Loused in the Comatorium, som min verklighet tillsammans med bandet. Upprymdhet är väl det som kan komma närmast en beskrivning så här en handfull år senare. På något märkligt sätt lyckades The Mars Volta sedan […][...]

Under två veckor i början av 2004 fanns bandet Ataxia. I bandet skapade John Frusciante, Josh Klinghoffer och Joe Lally mer eller mindre improviserad musik. De två veckor som bandet fanns hann de spela in två skivor och göra två konserter. Ataxias första skiva var en del av John Frusciantes utgivning av sex album på […][...]

”Stadium Arcadium” är en oerhört förutsägbar samling låtar samlade på två skivor. Om du följt Red Hot Chili Peppers senare utveckling lär du känna igen dig. ”Dani California” som du bör ha hört vid det här laget, är del två av låten ”Californication” på samma sätt som ”Stadium Arcadium” är mer av allt du hört […][...]

Det här är en dogmaskiva. Varje ackord, varenda ord bär på en mening. Det är naket i ordets rätta bemärkelse. Tramsfritt. Skapat av en tanig, blek gitarrist med renoverade tänder som gör låtar på löpande band. Han borde egentligen vara död, men lever på uppstuds. Han har på egen hand räddat Red Hot Chili Peppers, […][...]