dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Rob Zombie: Past, Present & Future
Past, Present & Future (CD) Rob Zombie
2003
Geffen/Universal
6/10

Döda, mörda, lemlästa

Lyssna

Sök efter skivan

Ett av mina starkaste minnen av Rob Zombie är när han stod på ”Late Show” och gjorde ”Dragula”. David Letterman klev fram efter numret och klappade om Rob som han alltid gör och där stod han i en svart rymdkostym, med gråa och gröna rastaflätor och dimfärgade linser. Med såna bilder för ögonen går det ju inte annat än gilla Rob Zombie. The Boogie Man, The Devil Man, The Astro Creep. För honom är verkligen varje dag som Ministry-låten ”Every Day is Halloween”.

Men det började inte så. I mitten av 80-talet när White Zombie bildades kallade sig Robert Cummings för Rob Straker. De var då ett skrammelrockband på New Yorks punkscener och rörde sig i samma kretsar som Pussy Galore med Big Black och Butthole Surfers som förebilder. Tyvärr är inte den tiden alls representerad på ”Past, Present & Future”.

Men jag konstaterar tacksamt att historieskrivningen ändå får börja med första storbolagssläppet: ”La Sexorcisto: Devil Music, vol 1″, trots att det då fortfarande stod White Zombie på skivomslagen. Bandet hade då rekryterat Jay Noel Yuenger som permanent gitarrist och börjat hitta fram till den kitchiga och industri-influerade metal som de senare blev kända för.

Genom ”Beavis & Butthead” nådde man några år efter släppet 1992 ut med ”Thunder Kiss '65″ och albumet började så småningom sälja stadigt. Bandet hade då redan påbörjat arbetet med ”Astro-Creep: 2000″. White Zombie fick sen sitt stora genombrottet med ”More Human Than Human” och var en av huvudakterna på MTV Music Awards 1995.

Rob hade vid den tiden börjat tröttna på sitt band och efter att ha haft sin största succé någonsin med sin första soloskiva ”Hellbilly Deluxe”, las bandet ner. Solomaterialet lät fortfarande som ett derivat av industrirocken, men han blandade in större doser av mer traditionell rock och brylcreme. Dessutom fick hans förkärlek till b-film, popkultur och skräck blomma ut fullständigt.

Förutom det tidigaste materialet är det en ganska väl avvägd samling. Låtarna från White Zombie-tiden har hållit sämst av nedslitningen av tidens tand, men de nödvändiga låtarna är med. De bästa spåren från Zombies bidrag till olika soundtrack finns också med. Särskilt märks KC & the Sunshine Bands ”I'm Your Boogieman” från ”The Crow” och The Commodores ”Brick House” (här ”Brickhouse 2003″), med Lionel Richie (!) och Trina från soundtracket till Rob Zombies filmregidebut ”House of 1000 Corpses”.

Men kanske är inte det främsta skälet att köpa den här samlingen musiken. Med följer nämligen en DVD med tio videos från Zombie. Översållat med tysk expressionism- och Stanley Kubrick-homager är de en fröjd för ögat. Även om det blir lite mycket att kolla på dem i sträck. Även mittuppslaget i cd-häftet ger pluspoäng, Rob har gjort ett collage av bilder på sig själv från ett sluskigt 1985 till den levande döda han är idag.

Avslutningsvis tycker jag det känns riktigt ocharmigt att han låtit det konservativa arslet Alice Cooper skriva liner notes till skivan. Det lämnar bara en dålig smak i munnen när Rob stångas med gamla amerikanska ikoner och ideal, men det kanske bara är jag som tycker.

Kal Ström

Publicerad: 2003-10-23 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-12 21:42

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2267

15 kommentarer

Anonym Oregistrerad 2003-10-23 00:40
 

Bara i New York. kids, bara i New York…

Fredrik Virtanen Oregistrerad 2003-10-23 00:40
 

Det är inte lett att vara est, men balt.

Anders Loco Oregistrerad 2003-10-23 00:40
 

varför är det aldrig några skivor som får dåligt betyg?

boney killer dog davis Oregistrerad 2003-10-23 01:09
 

är det en och samma som är fredrik virtanen eller är det som ett pyramidspel? alla vill vara den som vinner?

annars är rob zombie stenhårda. det om det.

bear Oregistrerad 2003-10-23 02:19
 

det vore kul att se en strokesrecension snart…

klara Oregistrerad 2003-10-23 12:03
 

Även om jag har de flesta plattorna måste denna skiva införskaffas p.g.a. DVDn….

Zombie är helt enkelt bäst på det han gör… bara känns svänget i Feel So Numb, Dragula, Super Charger Heaven eller Pussy Liquor!

Hanzan Oregistrerad 2003-10-23 14:22
 

Bäst på det han gör, may or may not be, det han gör är iallafall bland det mest smaklösa man kan hitta inom musiken..

Fritz the cat Oregistrerad 2003-10-23 15:16
 

skulle nog vilja kalla markoolio, ateens och alla band som består av 7-12åringar för avsevärt mycket mer smaklösa.

gecko Oregistrerad 2003-10-23 15:20
 

lyssnar man på detta efter 15 års ålder är man efterbliven

Anonym Oregistrerad 2003-10-23 15:37
 

6/10??

House of 1000 corpses. A, vad kan man säga?

danny Oregistrerad 2003-10-23 21:13
 

uh, jo jag tyckte faktiskt detta skräp var riktigt bra en gång i tiden, helt ofattbart idag. Tur att man utvecklas.

Grill-Britt Oregistrerad 2003-10-23 22:59
 

Gillar ni Rob Zombie skall ni lyssna på Autotrash: http://www.redlemonart.com/autotrash/ Ladda o lyssna på Created a monster! Extra poäng till alla som vet var filmsamplingarna kommer ifrån.

...let me eat your BRAAAIIIIINNN!! Oregistrerad 2003-10-24 09:03
 

Mest smaklösa?

Själv tycker jag att både Popstars och Vit Makt musik är mycket mer smaklös än detta…

Rob vet att han inte gör socialt viktig musik utan förstår att ibland vill lyssnaren bara bli underhållen. Ha kul. Komma ifrån alla jätteallvarliga, men ack så TRÅKIGA singer/songwriters då och då.

Därför gillar jag Rob så mycket.

Hanzan Oregistrerad 2003-10-24 09:28
 

Rob stal ALLT från Al Jourgensen och Ministry..
Vore det inte för dem skulle han antagligen jobbat på en bank eller nått..

Give credit where credit is due..

Mr.Crowley Oregistrerad 2012-10-27 04:13
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig