dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Outkast: Speakerboxxx/The Love Below
Speakerboxxx/The Love Below (CD) Outkast
2003
Arista/BMG
8/10

Den tame b-boyen och den galne pimpen

Lyssna

Sök efter skivan

Årets trevligaste hiphop-trend har ingenting med demonproducenter eller underjord att göra. Det är istället att albumen blivit kortare. Istället för att trycka in allt som bara går på en cd har de flesta skivor faktiskt klockat in på under timmen.

Någon verkar ha glömt att berätta det för Big Boi och André.

Ska vi släppa en dubbel? Klart vi ska släppa en dubbel. 2 skivor, 39 låtar, 134 minuter musik. Big Boi nöjer sig dock med 56 minuter, medan André whoppar på med över 78.

Att det egentligen bara är två hiphop-artister som lyckats med konststycket att ge ut ett dubbelalbum som lyckas vara bra rakt igenom (Just D med ”Rock n roll” och 2Pac när han släppte ”All Eyez on Me”) verkar inte ha avskräckt dem. Big Boi och André må tjata om att det här är två soloskivor som bara råkar säljas tillsammans, men, va fan, det här är en dubbel. Visserligen med två skivor som skiljer sig rätt mycket från varandra, men en dubbel likafullt.

Outkast har ju skämt bort oss rätt rejält genom åren genom att hålla löjligt hög klass på sina album. Från debuten ”Southerplayalisticadillacmuzik”, som blev bryggan mellan Geto Boys och den nya sydstatshiphopen, över de två ”riktiga” Outkast-skivorna ”ATLiens” och ”Aquemeni” till ”Stankonia”. Förutom att de för varje skiva mer och mer hittat sin egen stil har också varje album fört dem allt längre bort från debutens jeepfunk in i en allt mer experimentell djungel. På samma sätt som ”Southerplayalisticadillacmuzik” var en brytpunkt pekade också ”Stankonia” ut en helt ny riktning för duon. ”Stankonia” i allmänhet och kanske ”Scooby Doo”-låten ”Land of a Million Drums” i synnerhet.

Big Boi och André har en gång för alla checkat in på samma mentalsjukhus som George Clinton och alla hans funkkompisar.

Att de två första låtarna ut från duons nya projekt blev ”GhettoMusick” och ”Hey Ya!” var sannolikt ingen slump. Det är samma schizofrena motsatspar som när Outkast släppte ”Bombs Over Bagdad” och ”Ms. Jackson” som ”Stankonia”-singlar. Men samtidigt är de talande på ett helt annat sätt: ”GhettoMusick” är den i särklass knasigaste och mest frenetiska låten på Big Bois skiva. ”Hey Ya!”, å andra sidan, är det mest lättillgängliga och poppiga på Dres skiva. Alldeles självklart på något skruvat sätt.

Big Boi, duons b-boy, har också gjort en rätt rak hiphop-skiva. Överlägset bäst är förstås genialiska ”GhettoMusick” med sin hysteriskt kulsprutesmattrande rytm och sina helt omotiverade avbrott för att spela en snutt av Patti LaBelles ”Love, Need & Want You”. Vrid upp på högsta volym och du hamnar mitt i en piskande tyfon. Ungefär hur bra som helst.

Men det finns ett par riktiga guldkorn även bland övriga låtar. Som förstasingeln ”The Way You Move” med Sleepy Brown (söderns Nate Dogg) som börjar i studsande miami bass innan den exploderar i en calypsogrisfest med lagom plastigt strandblås. Ja, och så plonkar någon på en marimba i bakgrunden. ”Church” är helt oemotståndligt svängig och inte blir det sämre när den mot slutet urartar i en pianosvängig gospelorgie i bästa ”Blues Brothers”-stil. Ödesmättade ”Knowing” är också en favorit.

Men de kanske starkaste låtarna, vid sidan av ”GhettoMusick”, återfinns mot slutet. I ”Flip Flop Rock” battlar Big Boi, Killer Mike och Jay-Z över ett gungande beat, en vemodig pianoslinga och ett hysteriskt scratchande. Den andra är den storslaget sorgsna bomullshymnen ”Reset” där Big Boi får sällskap av Goodie Mob:arna Khujo Goodie och (världens bästa) Cee-Lo. ”Reset” hade utan problem platsat på någon av Goodie Mobs två första skivor.

Men sedan finns det några riktiga partystoppare på skivan. ”The Rooster” och ”Tomb of the Boom” är mest trista, men är ändå rena glädjepillren jämfört med gitarr-riffande ”Bust” (där Killer Mike dyker upp igen). Alla rappare verkar ju förr eller senare känna ett behov av att headbanga lite och det blir ungefär aldrig bra. Inte den här gången heller. ”Bust” blir en aptrist kopia av Faith No Mores och Boo-Yaa T.R.I.B.E.s ”Another Body Murdered” (varför Antwan, varför?)

På det hela taget är ”Speakerboxxx” en bra hiphop-skiva. Men, och det beror säkert på den knäckande öppningen med ”GhettoMusick”, den känns lite tam. Bra, men jag hade väntat mig betydligt mer.

Att André har producerat några av de bästa låtarna på ”Speakerboxxx” känns på något sätt väldigt självklart. För André… ja, André.

Förutom att det nu en gång för alla är fastslaget att han är spritt språngande galen finns det en sak till som numer är helt klar: André Benjamin har förvandlats till Prince. Och inte den lite tråkige, jazzfunkande Prince (förlåt, Fifi), utan ”Sign o the Times”-Prince.

”The Love Below” inleds med ett jazzigt intro där André för en stund antar Chet Bakers skepnad. Sedan kastas en skrikande gitarr, som plockad från 808 States ”In Yer Face”, in för att snabbt bytas ut mot en stunds storbandsjazz som i sin tur lämnar plats för något som skulle kunna vara en alternativ tagning av The Roots/Cody ChesnuTTs ”The Seed” innan det är dags för lite jazzig drum'n'bass.

Under samma fem spår hinner han konstatera att alla borde ha en vän som kan borsta bort mjäll från ens axlar, att Gud är en tjej, att Alla hjärtans dag kan dra åt helvete och att man väl inte är otrogen om man bara får en avsugning. Ja, och sen tycker han att flickvännen ska skynda sig att sära på benen så att han kan få komma till.

Jodå.

Men mer än något är ”The Love Below” ”Sign of the Times” 16 år senare.

”She Lives in My Lap” (med sin Geto Boys-sampling) är inget annat än ”The Ballad of Dorothy Parker”. ”Pink & Blue” låter inte så lite ”If I Was Your Girlfriend” (och blommar dessutom ut i en färgsprakande kaskad av helt fantastiskt smäktande och plockande stråkar). Trummorna i ”Love in War” ekar inte så lite Prince och det gäller även den scratchade baklängesrytmen i ”Vibrate. ”She's Alive” låter som en Prince-låt jag inte kan sätta titel på just nu, men det kommer nog. Ja, och så falsett/bas-sjunger André med sig själv här och där, och låter som Prince i största allmänhet ännu oftare. Dessutom dyker Camilles okända tvillingsyster upp på ett par ställen.

Och för att nämna några under kategorin ”övriga”: ”Dracula's Wedding” är mötet mellan en akustisk gitarr, distad André-sång, en drypande fet moog och Kelis. Norah Jones hoppar in och sjunger så håren reser sig i ”Take Off Your Cool”. Och för att visa att André gillar nya, jazzfunkande Prince också slänger han in en elektroniskt jazzstressig instrumentalversion av ”Sound of Music”-låten ”My Favorite Things” (som den kulturanalfabet jag är kände jag inte igen den förrän Susanna påpekade det för mig).

Men bäst av dem alla är förstås fullständigt briljanta ”Hey Ya!” Beach Boys-doftande surfgitarrpop över ett stenhårt beat backade av fullständigt underbara ”aah-aah”-körer (The Love Haters!) Inte nog med att den är årets bästa singel så här långt och att den har årets bästa video, den bjuder dessutom på några av årets bästa textrader: ”Don't want to meet yo daddy / just want you in my caddy / Don't want to meet yo momma / just want to make you cumma” och förstås ”Shake it like a polaroid picture”. Nobelpris.

Även om avslutningen med ”A Life in the Day of Benjamin André (Incomplete)” känns lite ovärdig (kanske är det en vink om vart André tänkt ta sig nästa gång?) så går det inte att komma ifrån att ”The Love Below” på egen hand snudd på är årets bästa skiva.

Ja, att Big Bois skiva tyvärr inte håller lika hög klass är lite trist, men, tjena. Du får 39 låtar, eller 134 minuter musik. Dessutom får du en bra hiphop-skiva förpackad tillsammans med den bästa Prince-skiva Prince själv aldrig gjort.

Och, ja, det kan väl aldrig vara fel?

Ola Andersson

Publicerad: 2003-10-02 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-05 20:12

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2226

45 kommentarer

bajs

nice Oregistrerad 2003-10-02 00:00
 

yeah! blev först. Tjoho!

nice Oregistrerad 2003-10-02 00:01
 

jag är inte först va?

totalt ointreserad av andré och big boi, gillar bara nu-metal. Oregistrerad 2003-10-02 00:09
 

jag tycker att det är fint att de är vänner på något sätt. En gangster och hans konstiga kompis ”geniet”. Skulle typ bli en fin barnbok. Jag inbillar mig att Big boi håller koll på andré. big boi är storebror i förhållandet liksom. Är det bara jag som inte riktigt bryr mig om musik så jätte mycket, utan tycker bara att det är en fin historia. Något fint är det i alla fall. Något fint.

once we were whores. Oregistrerad 2003-10-02 00:13
 

musiken.

som inte bryr mig om musikEN så mycket…

once we were whores. Oregistrerad 2003-10-02 00:15
 

”Jeepfunk”, haha. Betrakta det uttrycket som snott Ola.

Mos Oregistrerad 2003-10-02 01:06
 

just d är var inga hiphop artister, det vore precis som att säga att markoolio är det. patetsikt

se Oregistrerad 2003-10-02 01:11
 

är det för förutsägbart om jag säger att det här är årets album?

jakobb Oregistrerad 2003-10-02 01:14
 

för övrigt gör ola ett alldeles utmärkt recensionsjobb, som alltid.

jakobb Oregistrerad 2003-10-02 01:17
 

och justdetja, ghettomusick är 2000-talets bästa låt.

jakobb Oregistrerad 2003-10-02 01:18
 

The Rooster e ju grym. Skulle vilja kalla speakerboxxx för en mycket bra hiphopskiva.

jaja, fan va bra det här är. Flip flop rock får mig att längta efter jay-z -black album .

hiphop e bäst…

Metal suger…

dream_brother Oregistrerad 2003-10-02 01:23
 

Ghettomusick e så snorbra så det finns inte…

bra recension Ola…

dream_brother Oregistrerad 2003-10-02 01:25
 

En helt lysnade recension, mycket mycket bra, skivan ska inhandlas

Revolver Oregistrerad 2003-10-02 01:29
 

http://www.infopunk.com.ar

Maxi Oregistrerad 2003-10-02 07:27
 

man kan inte bli annat än hur glad som helst av Hey Ya!

mokos Oregistrerad 2003-10-02 08:22
 

skön recention!

fast hörreni? ni råkar inte hålla koll på vad Bushwick Bill sysslar med?

Legoland Oregistrerad 2003-10-02 09:03
 

Ännu en underbar skiva från södern! Den bästa hip-hopen kommer från söderna…det är bara här gunget finns. Outkast är söderns okrönta kungar!

Ted Oregistrerad 2003-10-02 09:12
 

Sååå trött på hiphop…

JX Oregistrerad 2003-10-02 09:25
 

Var den första i hela jävla Kalmar som köpte den här skivan! Den är helt fantastisk, så ge mig propps och köp skivan.

Malle Oregistrerad 2003-10-02 10:34
 

När Big Boi bjuder in sin son blir det faktiskt ganska roligt. Så nu vet ni det!

Malle Oregistrerad 2003-10-02 10:35
 

När vi gjorde rock n roll kände vi att vi hade något.Jag vet inte vad, men det var nog just det att jag vände på kepsen. då blev vi bra liksom.

Pedda P Oregistrerad 2003-10-02 10:37
 

Ja det här var ju interessant men varför är det fel med lågna skivor?

Skivbörs Janne Oregistrerad 2003-10-02 10:51
 

Jävla namndroppande hela tiden. Skivorna svänger för övrigt. Tycker Andre´s skiva kanske var fööör soft förutom ”Hey Ya”. En 2-3 till snabbare låtar hade varit kul.

Andre 3000 Oregistrerad 2003-10-02 11:07
 

Visst, Hey ya är ruskigt bra. Men årets bästa singel? Det måste väl ändå vara Heartbeats? Ok, den släpptes precis i slutet av förra året, men jag tycker att den räknas till 2003 ändå.

Hey ya Oregistrerad 2003-10-02 11:19
 

Alla ”vet” ju att Wu-Tang Forever är den bästa hiphop-dubblen som släppts (Har inte hört denna skiva än, dock).

Simon Oregistrerad 2003-10-02 12:43
 

tycker fortfarande att big bios platta är snäppet bättre. Men the love below kanske vinner i längden. Church e en snuskigt bra låt…

dream_brother Oregistrerad 2003-10-02 13:23
 

Så många låtar! Så lite tid! Dagensskiva borde recensera Thursdays nya skiva. Japp!

S Oregistrerad 2003-10-02 13:50
 

Malle: Ledsen, men jag var före dig…

Petter Oregistrerad 2003-10-02 15:15
 

Andre 3000 –> Är inte name-dropping kul då??? Jojo!!!

Hampa Oregistrerad 2003-10-02 15:18
 

Yeah! Den här måste bara inhandlas…

This is not me Oregistrerad 2003-10-02 15:52
 

Och på vilket sätt är rock n roll bra rakt igenom om inte Life after death är det. Förhoppningsvis skämtar Ola med oss.

Frank White Oregistrerad 2003-10-02 16:07
 

Frank White: ”Rock n roll” är en klassiker och en av de bästa svenska skivor som gjorts. Dessutom en av de bästa hiphop-skivor som gjorts. Förutom att Just D var banbrytande i hiphop-Sverige (och att de gjort några av de bästa texter vårt land skådat) så är de också produkter av sin tid. I slutet av åttiotalet/början av nittiotalet hade hiphopen ännu inte hunnit stelna så som den tyvärr gjorde under nittiotalet. Det är viktigare att vara ”äkta” än att göra bra musik. Att Just D sedan hade mer gemensamt med hiphopens rötter än mycket av dagens ”äkta” hiphop glöms också bort.

”Life After Death” funkar rätt bra, och har några fantastiska spår. Däremot håller den inte hela vägen. ”Rock n roll” gör det. Jag gissar dessutom att det är många som dissar ”Rock n roll” som aldrig ens hört skivan.

”Wu-Tang Forever”, avslutningsvis, jobbar jag hårt med att förtränga.

Ola Andersson Oregistrerad 2003-10-02 16:40
 

”Det är viktigare att vara ”äkta” än att göra bra musik”

Jag måste ha missat ironin?

Phille Oregistrerad 2003-10-02 17:34
 

Skitbra recension! Håller med dig helt förrutom att jag tycker Speakerboxxx är snäppet bättre än The Love Below. Anledningen till det är att André 3000 sjunger lite för mycket croonersång som blir lite pinsam. Men det är en petitess. Skulle nog gett 9/10 själv.

Albert Oregistrerad 2003-10-02 20:30
 

Jag gillar Ola men vi tycks predestinerade att tycka olika om allt. Själv tycker jag att Speakerboxxx är fantastisk, medan The Love Below är sådär.

Andre känns på det hela taget nästan tvångsmässigt överskattad, enligt mallen ”jaha, det är han som har de knasiga kläderna, då är det förstås han som är geniet”. Visst finns det bra låtar på hans skiva också men den är extremt ojämn. 50% bra, 50% ”experimentellt” skräp.

Big Bois skiva är däremot snudd på helgjuten. Håller med om att ”Bust” är ett magplask, men öppningen med ”Ghetto musick”/”Unhappy”/”Bowtie” är faktiskt den bästa sektionen på hela dubbeln. Och mot slutet är ”Knowing” och ”Flip Flop Rock” så knäckande funkiga att man nästan börjar gå lös på inredningen hemma.

Gräset Oregistrerad 2003-10-02 21:28
 

Skiv-an/orna är grymt skön(a) :) Just D är väl dock knappast något jag skulle klassa som hiphop, eller isf bra hiphop.

PenDragon Oregistrerad 2003-10-03 00:48
 

GAAAH! vill köpa skivan!!

ijah Oregistrerad 2003-10-03 15:43
 

Hej!

”Roses” är ju jättekul, låten ska ha mer kredd. ”Roses really smell like poo-o-oh”

Fin rec. 8/10 om Andre 3000's skiva kommit själv, men då hade man ju inte kunnat jämföra den med Big Boy's variant.

Luca! A Tabola!!! Oregistrerad 2003-10-03 15:58
 

Det här handlar inte riktigt om att dissa Rock n roll. Just Ds betydelse för Sveriges musikliv är väl oduskutabel, men att utse rock n roll till en av de bästa hiphopskivorna någonsin tror jag ändå har mer med patriotism än kvalité att göra. Må så vara att de har mer gemensamt med rötterna än mycket av dagens skivor, men personligen så hade jag sett det som ett större plus om Just D var gruppen som skapade den lite allvarligare (du säger stelare) stämningen. Att utveckla musiken är väl betydligt intressantare än att följa efter?

Smak borde man väl egentligen inte argumentera om, men jag gissar ändå att de som inte tycker att Life after death inte håller hela vägen helt enkelt har lyssnat för lite på den

Frank White Oregistrerad 2003-10-03 16:19
 

Andres skiva är överlägsen med Pink & Blue som höjdpunkt.

Joshua Oregistrerad 2003-10-04 01:35
 

bad cash är verkligen ena riktiga svin. jag håller med föregående talare som sa att de har en talare

Cashet Brago Oregistrerad 2003-10-04 21:30
 

Mindre nagellack, mera preussen

buskis Oregistrerad 2003-10-04 21:31
 

Plattan e stenskön! Hey Ya! lätt årets hittils bästa singel.

——–

Herr Hey ya:

Heartbeats som årets bästa singel? Sluta…..

Anders Oregistrerad 2003-10-06 12:36
 

jag gillar speakerboxxx mycket mer än tlb. men så är jag inget prince-fan heller…

deyaz Oregistrerad 2003-10-09 10:28
 

Håller med föregående talare. Speakerboxxx > The Love Below

John Oregistrerad 2010-05-28 10:01
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig