Recension
- Songs from a Two-Room Chapel (CD) Christian Kjellvander
- 2002
- Startracks
En flirt från sadeln och ett skott från höften
Lyssna
Externa länkar
- Kjellvanders hemsida
- Kjellvander har en URL med sitt egna namn. Tufft.
- Startracks
- Kjellvanders bolag, vid sidan av giganter som Fireside.
Jag trodde jag hade skrivit allt som jag kunde förmå att skriva om Christian Kjellvanders musik. Jag hade skrivit om Loosegoats och Songs of Soil (Christian tillsammans med brodern Gustaf Kjellvander). Det var med en tveggad glädjekänsla i magtrakten som jag mottog ”Songs from a Two-Room Chapel”. Skulle inte det här bli tjatigt? Kunde den sköna lo-fi-countryn hos Loosegoats återkomma i ny skepnad? Skulle vemodet och den nästan otäckt ensliga stämningen från ”Painted trees of Ghostwood” kunna gastkrama mig igen?
Efter intensivt lyssnande, som kom att fyllas med värme och glädje, så blir nog svaret nej. Även om allt på solodebuten går att spåra bakåt i Kjellvanders musikaliska resa genom livet här och i fjärran länder så finns där en tydlig skillnad i nyans och färg. För trots att det är country, fantastisk sådan, och trots att det som vanligt handlar om en ung mans vedermödor i en rätt så fyrkantig värld, så är det något nytt som tränger fram ur högtalarna. Inte nytt under solen i sig, men i någon mening nytt för Kjellvander. Så jämförelsen med det tidigare livet får nog stanna här.
För stråkarna och blåset är ett fantastiskt lyft för den i botten lågmälda och ibland kärva country som Kjellvander så ömsint komponerar. Låtarna tar ut svängarna och det flirtas vilt med amerikansk 90-talsrock, 60-talsstråkar, visa, folkmusik och mexikanska trumpeter vid sidan av den Kjellvanderska countryns signum. Överhuvudtaget är den breda och djupa orkestern något som gör den här skivan stark. Spinette är inte direkt country, men smälter skönt in i de utsökta arrangemangen. Det är som Kjellvander med komp mjuknat och vågat tittat upp från skorna, och då upptäckt att det i varje fall går att gunga lite på höfterna.
Starkast och tydligast är dock Christian Kjellvanders röst. Helt perfekt för den här typen av musik. Country som både vågar stanna till och som vågar dra upp tempot. Sverige, ja världen, har en stor countrysångare i Kjellvander. Han klarar liksom både känsligt darr och tuff saloons-bas (lyssna in ”Rid” med den underbara cowboykören). Hans röst får mig, som alltid, att vilja äta vita bönor och dricka skitstarkt kaffe ur plåtmugg vid sidan av en eld där enda sällskapet är hästen och skallerormarna.
Den tveeggade känslan får nog sägas vara borta. Kjellvander står på egna ben. Detta är ett album som klarar sig både med och utan historia, och trots Kjellvanders kärvhet är det lättillgängligt och ibland nästan svängigt. Något av det bästa i år, och jag misstänker att skivan kommer åldras som ett årgångsvin. Den kommer bli bättre och bättre. Precis som en sadel i läder.
Publicerad: 2002-10-17 00:00 / Uppdaterad: 2007-06-11 09:55
15 kommentarer
U-n-d-e-r-b-a-r-t
#
mmmm….
#
gottebo,det här ska ju gluttas opp…
#
bra recension på en strålande skiva. har dock haft den i typ tre veckor nu så man har hunnit lyssna in sig ordentligt. men visst andas ”homeward rolling soldier” lite ”paint it black” i ett visst parti, eller är jag bara helt ute och cyklar?
#
…pöh!
detta e det bästa christian har gjort….
#
japp det låter som nåt Benjamin Orrf skulle gilla! lite soft och gay sådär!
#
fantastiskt bra skiva. hoppas han och hans gäng nu bara får den uppmärksamhet de förtjänar.
#
såg han live förra helgen. bara han och en gura, underbart! Sedan att K Åström spelade själv efter i ca 2h gör ju inte saken sämre!
#
Världsklass!
#
Den där känslan man får när man har höga föväntningar på en skiva och inte blir det minsta besviken när man hör den är obeskrivbar.
#
Underbar! Väntar bara på Gustavs soloskiva nu också…
#
Intressant att du inte kommenterar människorna som har hjälp honom att spela in skivan (musiker/producent) det är trots allt ganska kända och framför allt väldigt kompetenta människor som medverkar på skivan.
#
Recensionen sa till mej att köpa skivan, nu när jag så gjort är det min största lycka…vilken kille!!!!!
#
Skitbra recension Peter!
#
jag fick den här skivan i julklapp, den är så perfekt,man måste lyssna på alla låtar många gånger, man kan hitta både glada och sorgsna saker i varje sång. jag vet att om många år, när mina barnbarn lyssnar på den här skivan kommer jag att le och minnas värlens underbaraste röst, som skar som en kniv rakt in i mitt hjärta första gången jag hörde Deliverance.
#
Kommentera eller pinga (trackback).