[Den här recensionen ingår i Lilla Joey Negro-specialen] Få inomparentesnamn fångar min uppmärksamhet som Joey Negro. Visst, intresselamporna tänds även när Dave Lee kallar sig andra saker, men Joey Negro är ändå på många sätt den pseudonym som lockar mest. Det är som Joey Negro som Dave Lee har baxat fram bortglömda pärlor från discoarkiven, […][...]

”Little” Louie Vega har tillsammans med vapendragaren i Masters at Work, Kenny ”Dope” Gonzalez, och på sina soloutflykter och DJ-set ständigt haft ett stort inslag av latinamerikanska och afrikanska rytmer. För livespelningar har han även satt ihop bandet Elements of Life, en brokig och ständigt skiftande samling musiker med målet att försätta såväl kropp som […][...]

Brothers and sisters I come here today to ax you one question I wanna know what happened to the SOUL POWER? Secret Sounds. Roy Davies. Fred Wesley & The JB’s. Roxy Music. Blaze. Rickster. Sunburst Band. Kings of Tomorrow. The Salsoul Orchestra. Glenn Underground. Basement Boys. Remixer av Steve ‘Silk’ Hurley och Frankie Feliciano. Joey […][...]

Lisa Nilsson har i mina öron en av de bästa rösterna i Sverige. Och även om Ratata-samarbetet var ett steg i helt rätt riktning kan jag aldrig låta bli att önska att Lisa någon gång spelar in en hel skiva av samma kaliber som när hon gjorde Keni Burkes Risin’ to the Top tillsammans med […][...]

Ännu en discosamling. Ännu en samling fantastiska låtar. Jag erkänner: jag får inte nog. Precis som Disco Spectrum 3 är Disco Heat ett gäng låtar som valts ut utan några större kommersiella ambitioner. Istället är det mer den musiknördiga kärleken att sprida personliga favoriter till vidare kretsar. Tack, säger jag. På Disco Spectrum 3 var […][...]

Sedan bröderna Ali och Basti Schwarz startade Tiefschwarz tillsammans med Peter Hoff 1996 har de gjort sig ett rejält namn som DJ:s och remixare. Masters At Work, Ultra Naté, Byron Stingily, Jam & Spoon, Jon Cutler och Rick Astley har alla fått remixhjälp av Tiefschwarz. Tiefschwarz har även producerat själva, inte minst via släpp på […][...]

Cd 1, spår 10: Tribal Drumz. Det är sällan ett bra tecken att hitta ordet ”tribal” på en housesamling. För mig brukar tribal house betyda att man plockat bort allt som ens avlägset skulle kunna räknas som en melodislinga och allt som ens avlägset skulle kunna räknas som en kul basgång. Istället satsar man på […][...]

När jag hör Mangled tänker jag på japaner. Japaner, japaner, japaner. Och det har ingenting att göra med att Ray Mang är japan. Det är han inte, han är väldigt mycket engelsman. Jag ska förklara vad jag menar. Det här är en skiva jag borde gilla. Verkligen gilla. Den är full av house kryddad med […][...]

Kenny ”Dope” Gonzales och ”Little” Louie Vega har i över tio år med en mix av soul, hiphop, funk, jazz, en rejäl dos disco och struttiga rytmer gjort själfull och oemotståndlig house som fått dansgolv världen över att explodera i ren glädje och hänryckning. Att bena ut deras betydelse för klubbmusikens utveckling skulle kräva en […][...]

Jag gillar inte ”rolig” musik. Artister som gör musik med en klackspark. Artister med ”roliga” texter. Sedan spelar det egentligen mindre roll om det är buskis eller överintellektuellt. Jag vill ha artister som brinner, som bänder upp bröstkorgen och blottar sitt inre. Blod, svett och tårar. Musik är inte roligt, det är blodigt allvar. Och […][...]