Att släppa ett best of-album efter bara två album kan tyckas aningen övermodigt. Men om man sitter på en grupp som faktiskt sålt en drös plattor och som gått skilda vägar gäller det som bekant att mjölka ut det sista ur kossan.

Det andra problemet med att släppa en samlingsplatta efter två album är att de flesta har svårt att fylla en hel cd. Många klarar knappt en halv. Så det blir mest skåpmat som förkläs i lockande fraser som ”previously unreleased” och ”new tracks”. All Saints har faktiskt inte behövt fuska speciellt mycket.

Kvartetten slog igenom med I Know Where It’s At, men det var med Never Ever som det stora genombrottet kom 1997. Ingen av de följande singlarna var i närheten av den monsterhiten, men första skivan var faktiskt inte alls en oäven upplevelse.

På uppföljaren gjorde All Saints en Madonna och tog in William Orbit som producent. Och resultatet var i ärlighetens namn rätt trist. Sedan blev det lite väl mycket bråk och lite väl lite verkstad. En avbruten turné, ett hot om stämning för kontraktsbrott och flera spaltkilometer i skvallerpressen senare tog sagan All Saints slut, sisådär tre år efter debuten.

Säga vad man vill, men Never Ever är en riktigt stor pop-soullåt. Men i mina öron är det tre andra låtar som smäller högre. Sexigt funkiga Bootie Call, Lady Marmalade, som sopar banan med den trista version Pink, Lil’ Kim, Mya och Christina Aguilera gjorde i våras och Under The Bridge. Den sista, producerad av Nellee Hooper (Björk, Soul II Soul, Madonna), tycker jag faktiskt är bättre än Red Hot Chili Peppers original. Den är sexigare, snyggare och funkigare. En åsikt jag nog är rätt ensam om.

Alla de tre låtarna finns med här. Det är väl egentligen bara Heaven jag saknar för att kvartetten ska bli komplett. Lägg till Never Ever och du har de låtar du behöver med All Saints.

I övrigt hittar du mest de trista låtarna från andra skivan, en remix på Pure Shores och nyinspelningen av Artful Dodger-låten Twentyfourseven. På något sätt är det ganska passande att Melanie Blatt gjorde sitt första framträdande efter All Saints tillsammans med den halva av nyligen splittrade Artful Dodger som kommer att fortsätta spela in skivor under namnet Artful Dodger.

Melanie, Shaznay, Nicole och Natalie kommer förmodligen att, likt Spice Girls, fortsätta på diverse soloäventyr. Men jag har svårt att tro att de kommer att nå samma framgångar på egen hand.

Precis som Spice Girls.