Pintandwefall är ett gäng finskor som gör småtramsig poppunk under artistnamnen Crazy Pint, Cute Pint, Dumb Pint och Tough Pint samtidigt som de mycket logiskt citerar Spice Girls som influens. Kanske skulle det egentligen räcka så. Men folk brukar ju bli ilskna om man låter bli att klyva atomer, så: Spår som Angus (om en […][...]

The Dead Confederate låter otidsenliga på ett tidsenligt sätt. Detta kanske kan förklaras dels med att Wrecking Ball släpptes för första gången för ett par år sedan, och först nu får distribution i Europa, dels exemplifieras av att bandets stopp-start-stopp-teknik härletts till Nirvana i ungefär varenda text som någonsin skrivits om bandet. När grungen härskade […][...]

Spice Girls Greatest Hits Virgin Records/EMI Spice up your life! Officiell sajt Eva Dahlgren Petroleum och tång Capitol/EMI Nytt album. J. Holiday Back Of My Lac’ Capitol/EMI R’n'b. Old school r’n'b till och med. Officiell sajt, Myspace Sven-Bertil Taube Aldeville Road EMI Music/EMI Ny skiva med visor som Sven-Bertil inte har sjungit så mycket tidigare. […][...]

I teorin hade jag köpt The Pipettes långt innan ”We are the Pipettes” kom. Liksom hallå. Phil Spector. The Crystals. The Shirelles. Prickiga, skitsnygga retroklänningar. ”Your Kisses Are Wasted On Me”, för guds skull! Behöver jag ens lyssna på Brigthonbandets debutskiva för att veta att jag älskar den? Eh, ja. Tydligen. För många svenskar dök […][...]

Att släppa ett best of-album efter bara två album kan tyckas aningen övermodigt. Men om man sitter på en grupp som faktiskt sålt en drös plattor och som gått skilda vägar gäller det som bekant att mjölka ut det sista ur kossan. Det andra problemet med att släppa en samlingsplatta efter två album är att […][...]

”I’m about to take this r’n’b shit to a whole other level”, skryter Ray J i första låten på This Ain’t A Game. Sedan ägnar han resten av skivan åt att bevisa att det verkligen bara var skryt. De flesta stiftade nog bekantskap med Ray J för första gången när han sjöng duett med syrran […][...]

Scary Spice var min Spice Girl. För det var ju så då när de gjorde entré med dunder och brak med den där enerverande ”Wannabe”, som var omöjlig att slå ifrån sig oavsett vad man tyckte om den. Medieattacken runt och kring Spice Girls var så total att det var komplett omöjligt att värja sig. […][...]