Skitsystem ligger på samma etikett som Wolfpack, är kompisar med band som Acursed, Disfear, D.S. 13, Genocide SS (horribelt namn), Krigshot, Totalt Jävla Mörker, Uncurbed och säkert tusen andra band som jag läst om och hört väldigt lite med. Tycker du om hälften av dem så tycker du antagligen redan om Skitsystem.

Kängpunk som Skitsystem spelar har aldrig riktigt varit min grej. Jag har hört en låt här och en låt där, men de fastnar aldrig riktigt. Skitsystem är ett band jag minns att jag har hört ett flertal låtar med. Bland annat på radio. Men mer än namnet har inte fastnat.

Enkla arrangemang och få ackord är inte problemet. Inte heller hastigheten eller skriksången. Kombinationen kanske är ett av problemen, men inte det största. Det brukar vara produktionen. Jag är sällan överens med hur banden låter. Nu är inte det ett problem på ”Enkel Resa…”. Skitsystem har nämligen varit och besökt Mieszko Talarczyk i Soundlab. Något som brukar borga för kvalitet.

Tyvärr blev jag inte helt kompis med skivan i alla fall. Hemma i vanliga högtalare tappade jag koncentrationen och tålamodet innan skivans knappa 29 minuter har gått. Det blev för mycket på en gång. Mangelmassa. När jag istället valde att ta med skivan på promenad gick det mycket bättre. I lurar hör jag.

Ensidigheten kan ibland bli påtaglig. Det manglas mycket i samma takt. Men så visar sig de där detaljerna som sticker ut, jag förstår och riffar snart med. Jag drar paralleller till dödsrock snarare än käng i mina favoritpartier. Eller till närbesläktad hardcore. Kanske är det i första hand soundet, men i favoritpartierna förstår jag; kanske inte grejen med käng, men med Skitsystem.

Säkerligen är jag grymt fördomsfull för att jag är novis men tuffa rockriff och solon, sköna taktbyten och medryckande refränger trodde jag inte att jag hade att hämta på ”Enkel Resa…”. ”Snutstat” är redan en klar favorit.

Skitsystem skriver klassiska punktexter. De skriver om utanförskap, politikerförakt, polishat, antikapitalism och vardagsrealism i ett förkastligt arbetarsystem. Och de skriver på svenska. Tyvärr är det lite för mycket skriksång alldeles för långt bak i produktionen för att texterna ska gå fram. Ibland är det till och med svårt att förstå att texterna framförs på svenska. Kanske skulle fler ta till sig budskapet om kunde höra samma sak som de nu bara kan läsa sig till. Om det nu är viktigt.