Från Eskilstuna damp hardcorebandet Arbetarklassen rätt ner i mitt kassettdäck helt utan förvarning. Vilka är de? Spelar de i något annat band? När spelar de live? Finns de ens fortfarande? Mycket är oklart, och någon utförligare information om bandet än det som finns på dess bandcamp-sida (där man kan ladda ner kassetten digitalt) står inte […][...]

Desperat är ett band som seglat upp som en ljust lysande stjärna på den svenska känghimlen det senaste året. Men att kalla bandet för ett nytt band är en sanning med modifikation; bakom bandnamnet döljer sig tre fjärdedelar Mob 47, kompletterade av sångaren Jocke, som jag ärligt talat inte vet om han har gastat i […][...]

Stockholmstrion Massgrav är nu tillbaka med ett nytt splitalbum, och denna gång delar de vinyl med holländska grindcoreakten Blood I Bleed. För att avhandla holländarna lite snabbt är det helt klart potent mangel det handlar om, om än en aning onyanserat i längden. Den starkaste impuls jag fick av att lyssna på dem var dock […][...]

Misery Index är ett humörband, det ska jag inte sticka under stol med. Amerikanernas tajta och smått känginfluerade death metal är inget som jag slentrianmässigt bara slänger på, utan ska det lyssnas är det för att tillfället är rätt. Jag har dessutom kommit att bli rätt selektiv med vad jag plockar fram i bakkatalogen. Oftast […][...]

Att vara det enda punkbandet vid sidan av Dropkick Murphy’s, vilket är ett band som jag knappast jämför Victims med överhuvudtaget, kan inte ha varit lätt på en mittfåreinriktad festival som Hultsfred var i år. Känslan att fler var där för att få se ett spektakel i form av ett kängpunkband, snarare än vilja lyssna […][...]

Wolfbrigade är ett band som känns som om de har funnits med jämt. Först som Wolfpack, sen som Wolfbrigade. Åtminstone har de figurerat i min periferi sedan jag själv började upptäcka kängpunk runt tiden för Skitsystems första fullängdare Grå värld/svarta tankar. Ändå är Comalive min första riktiga kontakt med bandet, utöver spliten med tyska Audio […][...]

Ett besök på Insikten i Jönköping på annandagen renderade i en ny angenäm bekantskap i form av snabb punkrock, närapå klädd i kängskrud. Men mer om det där med ”närapå” senare. Sub Alert kommer från Tidaholm, har hållit på sedan 2004 och har precis släppt ep:n What Makes You Go On, som jag köpte efter […][...]

Det tog en månad. Men till slut dök det upp något som skakade om mig även 2008. Att det var Disfear som skulle göra det var lika välkommet som överraskande. Eller, överraskande är väl att ta i egentligen. Disfear vet vid det här laget vad de pysslar med och hur det ska göras. De gånger […][...]

Att Power Hazard E.P var just en EP övergick mitt förstånd ett tag. 14 låtar är rätt många spår för en EP, även med punkmått mätt. Men vid närmare efterforskningar visade det sig vara fullt logiskt; CD-versionen har försetts med hela sex bonus-spår. Med tanke på Severed Head of States kopplingar till storheter inom käng- […][...]

Veteranerna i Krigshot släppte sin andra platta i våras, men av någon anledning prioriterade jag bort den. Inför bokslutet för 2006 dammades den av och gavs några genomkörare och tur var väl det. För det är en jävla pärla till skiva. Hur jag kunde undgå att inse detta när skivan först dök upp är ett […][...]