Frågan om var man ska börja någonstans i Mogwais katalog har precis fått ett enkelt svar. ”Government Commissions, BBC Sessions 1996-2003″ är en skiva med ett bra urval från tiden mellan 96 och 03. Här finns rätt många lågmälda låtar, några låtar med riktigt crescendo och två med sång. Kanske saknas några personliga favoriter, men […][...]

Man kan avskriva Black Eyes som ett knasigt Dischord-band om man vill. Man kan säga att Q and Not U har gjort det här tidigare, att det är löjligt med dubbla trumset på scen (med trummisar som nästan spelar samma sak samtidigt) och att de borde förstå att improvisationer med koskälla och saxofon är att […][...]

Jag minns alla belackare. Alla som inte klarar av Elliott. De som klagar över hans klagande och de som säger att de får ont i huvudet av hans dubblade sång. Minns också ändlösa timmar med ”either/or”. Hans bästa skiva om du frågar mig. Olika favoritlåtar olika nätter. Men speltiden var lång. Vi förstod varandra Elliott […][...]

Varför har man så mycket saker som behöver ett hem? Själv kan man ju bo lite varsom. Alla skivor, böcker, filmer och tidningar vill ha hyllor, och hyllor tar plats. Sen väger alltsammans massor också. Kanske skulle man göra sig av med allt och ha allt man behöver i en väska. Två T-shirts, en hood, […][...]

Tack till alla snälla och vänliga. Ni var fler än någonsin. Hoppas vi ses snart igen. Sommaren är full av festivaler och soliga uteserveringar! Hör av er. Över till snabbgenomgången. ÅRETS REDAKTIONELLA INSATS Resten av kollektivet som var på plats. De var glada och målmedvetna. En fröjd att betrakta deras insats. ÅRETS SKOJIGASTE INCIDENT Det […][...]

I min värld är en skiva med Mike Pattons namn alltid mer än välkommen. Står det dessutom Tomahawk på omslaget är en plats bokad i stereon från dagen då skivan anländer och ett bra tag framöver. Inte de bästa förutsättningarna för en avmätt recension med ett kallt huvud, så jag låter bli att försöka. I […][...]

Kan inte riktigt bestämma mig. Den här skivan är hur bra som helst de flesta dagar, men ibland står den och skamset samlar damm i hörnet för skivor som inte passar mig. Kanske är det på grund av min oförmåga att verkligen komma till rätta med den. Samtidigt är det skivor som den här som […][...]

Innan ”Oxxxes” nådde skivdiskarna fick alla intresserade höra att bandet fått sitt omslag censurerat. Naturligtvis var detta inte sant. Att sprida ut ett sånt rykte och sen pryda sitt omslag med bilder från ett fejkat demonstrationståg mot bandet, ligger helt i linje med bandets filosofi. Studentikost kan tyckas, men som vanligt är det såna saker […][...]

Många med mig upptäckte storheten med Turbonegro för sent. Det blev helt enkelt inte på allvar förrän med ”Apocalypse Dudes”. Och det var på den turnén de slutade spela tillsammans igen. Jag tror inte att det var någon som trodde att de skulle komma tillbaka. Trubbel, droger och galenskap har och hade kantat karriären (om […][...]

För ett tag sen pratade jag The Locust med Tjuvlyssna-Klas. Igen ska sägas, för det var inte första gången. Vi ivrade igång och ett par dagar senare stod jag med en hemmaknåpad samling i handen. The Locusts senaste, några låtar med Pretty Girls Make Graves och en platta med The Blood Brothers. Missionären Klas tyckte […][...]