Inom soulen och hiphopen finns gott om sidekicks. Några av dem blir en kvalitetsstämpel för de artister som lånar dem. Public Enemys Flavor Flav, Nate Dogg, Eye n’I, Lil’ Mo för att nämna några av dem. Dynamit med nästan vem de än paras ihop med. Men när de ska göra något under eget namn vill det sig inte riktigt. Det som gjorde att de briljerar som sidekicks är också det som sänker deras solosatsningar. För mycket av de goda.

Hiphopens störste sidekick är förmodligen Busta Rhymes. Och en av dem som klarat sig bäst på egen hand. Jag har gillat Busta ända sedan jag först hörde honom tillsammans med A Tribe Called Quest på Scenario. Säga vad man vill om Busta men han liknar inte någon annan. På många sätt. Dessutom verkar han vara en kul kille i största allmänhet. Jag skulle faktiskt gå så långt som att kalla honom för trevlig. Väl medveten om att det är en potentiell karriärdödare att ses som trevlig bland alla hiphophuvuden.

Kanske är det Busta Rhymes problem.

Efter två skivor med Leaders of the New School och fyra på egen hand tycker Busta Rhymes nu att det är läge att se tillbaka och plocka ihop en skiva med de bästa låtarna. Och resultatet är inte alls pjåkigt.

Självklart finns det inget som når upp till samma rymdäventyrshöjder som debutsingeln Woo Haa!! Got You All In Check. Fem år senare låter den fortfarande lika galen. Fortfarande lika mycket i morgon. Det är en av de där låtar jag nog aldrig kommer att komma underfund med. Men det spelar ingen roll. Jag älskar den besinningslöst mycket. Jag behöver inte förstå den.

Turn It Up (Remix)/Fire It Up är nästan lika vass. Med sin sampling från den klassiska åttiotals teveserien Knightrider är den smått förkrossande med sina elektroniska beats. Å andra sidan blir nästan vad som helst bra när man snor från en av tevehistoriens bästa signaturer.

Sedan fortsätter Busta att räkna upp sina låtar. Och visa upp en imponerande bredd. Från funktrippen Woo Haa!! över elektroniska rytmmattor i Do The Bus A Bus till avskalat samplingsknaster i Party Is Goin’ On Over Here. Basslingan i Put Your Hands Where My Eyes Could See träffar som en karatespark i magen. It’s A Party med skönsjungande Zhané är en klassisk jeeplåt som låter lika mycket idag som höstens två stora partymonster: remixen av Jennifer Lopez I’m Real med gästande Ja Rule och Ja Rules egen Living It Up.

Eller när Busta lägger sig i hängmattan tillsammans med Erykah Badu och gungar i takt med One. Direkt efteråt kastas vi in i ett soundsystem mitt i Bronx när Do My Thing rullar igång. Det är bara att kapitulera.

Den här samlingen har faktiskt lyckats bra med att reflektera såväl Bustas karriär som hans person. Kasten mellan stilar blir aldrig splittrade. Busta står mitt i stormen. Och skrattar.

Men hur mycket jag än vill att alla ska älska Busta kan jag inte rekommendera Turn It Up! reservationslöst. Även här, när man plockat ihop låtar från flera av hans skivor, kan jag inte låta bli att känna samma frustration som när jag lyssnar igenom hans skivor. Det blir för mycket. Jag orkar inte. Och dessutom finns det några spår jag hade lämnat utanför den här samlingen.

Har du inte upptäckt Busta förut borde du göra det. Det här är en riktigt bra start.

Men ta ett par spår i taget. Annars kommer Busta köra över dig.