Den franska electron är den nya rocken, trots att musikrecensenterna till stor del ignorerar den genren. Jag tror faktiskt att Emmaboda-arrangören Håkan Karlsson är något på spåren när han konstaterar det här i en DN-intervju. Den franska nyelectro-vågen, med rötterna i Daft Punks första alster, har hittat gott om fans utanför det traditionella dansmusikrummet. Dessutom […][...]

Som arrangör, låtskrivare, körtjej och gästartist har Lil' Mo jobbat med större delen av den samtida r'n'b-världen. Som soloartist har hon inte rönt någon större uppmärksamhet, åtminstone inte på den här sidan Atlanten. Jag tror inte att det förändras med ”Meet the Girl Next Door”. En skiva som låter ungefär lika spännande som titeln antyder. […][...]

Om jag skulle plocka ut de tio senaste årens viktigaste producent skulle det bli Tim ”Timbaland” Mosley. Utan någon större konkurrens. För få har haft lika stor inverkan på soulen, funken och hiphopen. Ända sedan Ginuwines Pony har han vänt upp och ner på hela genrer och fullständigt kört över allt vi trodde vi visste […][...]

Shook Ones pt. II är en av världens bästa hiphoplåtar. Den ligger på Mobb Deeps andra, klassiska, album The Infamous från 1995. Sedan dess har de fortsatt leverera bra hiphop. Bra, men ingenting i närheten av Shook Ones pt. II eller The Infamous. På sistone har ena halvan av gruppen, Prodigy, släppt en soloskiva, dissat […][...]

Inom soulen och hiphopen finns gott om sidekicks. Några av dem blir en kvalitetsstämpel för de artister som lånar dem. Public Enemys Flavor Flav, Nate Dogg, Eye n’I, Lil’ Mo för att nämna några av dem. Dynamit med nästan vem de än paras ihop med. Men när de ska göra något under eget namn vill […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

”I’m about to take this r’n’b shit to a whole other level”, skryter Ray J i första låten på This Ain’t A Game. Sedan ägnar han resten av skivan åt att bevisa att det verkligen bara var skryt. De flesta stiftade nog bekantskap med Ray J för första gången när han sjöng duett med syrran […][...]

It’s been a long time we shouldn’t have left you without a dope beat to step to Timbaland plankar några textrader från Eric B. & Rakims klassiska I Know You Got Soul, slänger in sitt typiska ”fiki-fiki-fiki” och hittar en vansinnig analog acidsyntslinga på en annan planet. Aaliyahs röst rör sig obekymrat genom det mullrande […][...]

Jimmy Jam och Terry Lewis är nog mest kända som Janet Jacksons husproducenter, men de har även stått bakom många andra artisters framgångar. Bland annat gospelgruppen Sounds of Blackness. 1994 recenserade musikjournalisten Kristina Adolfsson Sounds of Blackness andra skiva Africa to America: The Journey of the Drum. Då skrev hon att hon trodde att Jam […][...]