Filmmusik brukar vara ganska trist. Det finns fyra filmmusik-skapare jag gillar. Ennio Morricone som skapat en rad mästerverk, inte minst i spaghetti-västern-genren. Zbigniew Preisner, polsk kompositör som gjort svidande vacker musik till Kieslowskis filmer. Eric Serra som gjort några sköna, på gränsen till avskyvärda, elektroniska soundtrack till filmer av Luc Besson.

Den fjärde är Robert Johnson från Solna, norr om Stockholm. Med sina Punchdrunks har han gjort instrumental musik som passar i vilken skön deckare som helst, eller förvisson också i surffilmer. Nu har Robert Johnson and Punchdrunks gjort ett ”riktigt” soundtrack till en film. ”Cinemascope-a-Dope” kan höras av er som går och ser Fredrik Lindströms ”Känd från TV”.

Det här albumet innehåller tretton låtar totalt, men då är tre hämtade från förra årets fantastiska album ”Fried on the Altar of Good Taste”. Ljudet, känslan och låtarna kommer tilltala den som gillade förra albumet. Bandet rör sig fortfarande hemtamt i gränslandet mellan surf och filmmusik. Thomas Öberg har producerat igen, och kanske börjar han få större auktoritet, för i vissa låtar känns RJAP nu som ett instrumentalt bob hund.

Det är faktiskt dessa låtar jag gillar mest de här gången. ”Old Superstition (Works in a Different Age)” är fantastisk i mötet mellan pockande synth-toner och gitarr. Covern ”Groovin' with Mr. Bloe” likaså. Casio-varianten av ”Cantina el loco” som går under namnet ”Portamento el loco” är en smärre succé för oss som med glädje minns de där melodica-små syntetiska instrumenten från åttiotalets början. Mats Vigerdal, som nu är fast medlem gör sitt jobb på de svarta och vita tangenterna mycket bra.

”Cinemascope-a-Dope” har många låtar som höjer temperaturen på vilket party som helst. Detta, och det faktum att skivan säljs till lägre pris än vanligt, är starka argument för att köpa den. Jag hade inte förväntat mig något sämre. Robert Johnson and Punchdrunks är ett kvalitetsmärke som står sig. Någonting säger mig att musiken är bättre än filmen.

Tillsammans med The Barbwires ”…Sounds Like Trouble” är nog detta årets gladaste svenska skiva.