Recension
- En linje – Calle Dernulf samlar techno (CD) Samling
- 2001
- DMI
En samling dunka-dunka
Lyssna
Externa länkar
- P3
- Sveriges överlägset bästa musikradiokanal och också Calle Dernulfs arbetsplats.
Etiketter
-
'Lectric Workers
-
808 State
-
Adam Beyer
-
Anthony Rother
-
Blake Baxter
-
Calle Dernulf
-
Cari Lekebusch
-
Derrick May
-
Detroit
-
E Type
-
Gadgets
-
Heiko Laux
-
Inner City
-
Juan Atkins
-
KBG
-
Kevin Saunderson
-
Kraftwerk
-
Samuel L Session
-
Scooter
-
Stewart Walker
-
techno
-
Theorem
-
Tobias von Hofsten
-
Trevor Rockliffe
-
Umek
-
Zeta Reticula
Techno.
Smaka på det ordet: TEKK-no. Oavsett om man har hört technomusik eller inte, så verkar alla ha en åsikt. På senare år verkar â€techno†ha ersatt â€dunka-dunkaâ€. â€Jag gillar all musik utom sådan där techno.†Techno följs då ofta av â€skräp†eller â€skitâ€.
Sådana människor baserar oftast sin uppfattning av techno på Scooter och E-Type. De brukar också tycka att techno inte är â€riktig musikâ€. Riktig musik kräver distade gitarrslammer, svårmodiga indiekillar och en massa års harvande i replokaler. Techno brukar då också bli samlingstermen för all slags elektronisk musik.
På andra utgåvan i serien En linje vill P3:s Calle Dernulf råda bot på det. Det sisådär 15 år efter det att vännerna Derrick May, Kevin Saunderson och Juan Atkins för första gången blandade Kraftwerk med disco och soul för att skapa det som kom att bli techno någonstans i Tamla Motown>-staden Detroit.
Dernulf själv beskriver En linje-skivorna som en samling av låtar som är svåra att få tag på, eftersom det mesta som släpps inom techno och house bara släpps som vinyltolvor. Men skivorna ska också fungera som en introduktion för alla som aldrig lyssnat på techno.
Inledningsvis bjuds det på lågmäld och instrumental atmosfärtechno, som förmodligen är stora favoriter hos redaktionen på MTV:s Chill Out Zone. Techno för nattligt hemmabruk. Både Gadgets Star och Stewart Walker vs Theorems Minor Explosions smakar mer.
Sedan dras tempot upp. Dansgolvet lyser upp och stroblamporna börjar sin dans runt i lokalen. Och då går tyvärr det mesta av luften ur samlingen.
Samuel L Session är smått oemotståndlig med sin helt vansinniga acidbasgång i old skooltechnospåret Velvet. Tobias von Hofsten funkar i sin hyllning till den klassiska trummaskinen 808 (samma trummaskin som gav namn till technopionjärerna 808 State).
Men andra halvan av skivan är faktiskt rätt trist. Och då spelar det ingen roll att Cari Lekebusch den här gången kallar sig till KGB och döper sitt verk till Troll som gömmer svansen.
En linje house, den första skivan i serien, är bättre. Dels därför att jag är mer housekille än technokille. Dels därför att housemusiken i grunden är varmare och mer discogolvsvänlig. Men mest därför att urvalet på En linje techno kunde varit bättre.
Dessutom har jag fortfarande lite svårt att se vad meningen är med En linje-serien. Som en samling av den senaste technon, som likt housen oftast bara släpps på vinyltolvor, är den beundransvärd, men då borde det släppas skivor inom respektive genrer med jämna intervall. Eminenta Hedkandi-serierna skulle kunna stå som förebild.
Som en introduktion till techno känns den inte heller helt lyckad. Den är inte speciellt lättillgänglig för ett otränat öra, en skiva med den poppiga version av techno som Kevin Saunderson skapade med sitt Inner City funkar förmodligen betydligt bättre. Dessutom saknar jag information om andra bra skivor och samlingar samt mer information om de olika artisterna på skivan. Och varför ingen tidslinje över viktiga släpp på den svenska technoscenen?
En linje techno kan vara intressant för dig som är inbiten P3-klubb och P3 dans-lyssnare.
Och det är så in i helvete mycket bättre än Scooter.
Publicerad: 2001-09-13 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-17 16:00
En kommentar
Skivan är värd att kolla upp bara för Adam Beyers Remainings III (DK Remix). Resten är som Ola säger, sisådär.
#
Kommentera eller pinga (trackback).