Recension

- The Skinny (CD) Slimm Calhoun
- 2001
- Aquemini/Elektra/Warner
Kryddsvag soul food
Lyssna
Externa länkar
- Officiella sidan
- I princip ingenting förutom en kort biografi. Men det är ju å andra sidan Brians första skiva.
- Registrera dig själv
- I cd-häftet hittar man också adressen till musicinformation.com. Där måste du registrera dig innan du har chans att få info om â€your favourite artistsâ€. Går bort.
Det är något visst med hiphopen från â€da durty Sauthâ€. I alla fall Atlantaklicken kring Organized Noize. Musikaliskt har de alltid varit mer melodiösa än sina gatusmarta östkustkollegor och mindre fixerade vid studsande bilar och g-funk än västkustkollegorna. Outkast, Goodie Mob, Field Mob och Backbone har alla snickrat ihop sina egna ljudlandskap.
Eller om vi säger så här: jag gillar verkligen sydstatshiphop. Mer soul food, gospel och Muscle Shoals. Hiphop med fingrarna långt ner i bomullsfältens jord.
Senast i raden är Slimm Calhoun, eller Brian Loving som han egentligen heter. Han är en av de första att spela in tillsammans med Earthtone III, produktionsbolaget som ägs av David â€DJ†Sheats och Outkast. Och jorå, både Big Boi och André gästar på varsitt spår. Slimm själv gästade ju grabbarna på Stankonia.
I min bok är det snuskigt bra förutsättningar. Förutsättningar som glädjande nog infrias mer än väl.
Alla fans av Outkast eller Goodie Mob kommer att känna igen sig på en gång. Det är samma vemodiga stämningar, samma flyt i rappen och samma naturliga blandning av rap och stämsång.
Lil’ Buddy (Til Death Do Us Part) och Wordly Ways hade platsat på någon av Goodie Mobs första två skivor. The Cut Song hade kunnat vara ett gömt extraspår på Stankonia.
Det är just det som är problemet med The Skinny. Det här är en Outkast-skiva. Det är mest en tillfällighet att Big Boi och André bara rappar på två spår.
Musikaliskt är det här en Stankonia utan bredden och de galna inslagen. Det finns inget att klaga på hos Slimms rap, men hans röst låter ofta förvillande lik Big Bois eller Andrés. I vanliga fall hade det varit beröm, men för en rappare som håller på att skapa sin identitet är det mest en stor käpp i hjulet.
Att bilden på baksidan av cd-häftet visar Slimm tillsammans med hela Earthtone III gör ju inte precis att man tänker mindre på Outkast.
Med allt detta sagt är det fortfarande en väldigt bra skiva. Men Outkast och Goodie Mob har ju satt ribban och visat hur man gör hiphop djupt nere i Södern.
Med betydligt mer kryddor i grytan.
Publicerad: 2001-07-24 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-16 13:50
3 kommentarer
Fan vad hiphop-skivor ska vara långa. Blir ju jobbigt och segt att lyssna på i längden. Kan inte en hiphop-soulskiva vara ca 40 minuter bara. Har jag rätt eller har jag rätt?
Börjar tröttna på dessa 70 minutersalbum.
Detta hade ökat på intresset ännu mera för denna genre.
#
Japp, jag håller helt med. Hiphopen är en genre som verkar lida speciellt mycket av maximeringsfixeringen. Tyvärr finns det alldeles för många hiphopskivor som kunde varit klassiker om man plockat bort fem-sex spår. Less är faktiskt more många gånger.
#
Hell no, mer är bättre. Stäng av skivan halvvägs om ni inte orkar lyssna.
#
Kommentera eller pinga (trackback).