dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Badly Drawn Boy: The Hour of the Bewilderbeast
The Hour of the Bewilderbeast (album, cd) Badly Drawn Boy
2000
Twisted Nerve/XL Recordings/Playground Music
8/10

Helt rätt. Faktiskt.

Lyssna

Sök efter skivan

Damon Gough är från Manchester, har släppt fem svåråtkomliga, kritikerrosade eps på egen etikett, och har medverkat med låten ”Nursery Rhyme” på UNKLEs ”Psyence Fiction”. Damon är kort sagt ett guldobjekt för brittiskt musikpress. Han är en sån där kille som kunde ha släppt en debutskiva med pitchade fisar utan att någon hade höjt på ögonbrynen. Som tur är gjorde han inte det.

För naturligtvis spelar Damon, tillsammans med inbjudna vänner, pop. Inte pop som pop låter mest, utan snarare riktig indiepop. Om någon sådan fortfarande finns. Det är glatt och lite melankoliskt, sött men inte töntigt, harmoniskt och engagerande.

Jag tror att det är Money Mark jag först tänker på när jag hör Badly Drawn Boy. Likheterna är få utanför experimentlustan, den knappa, organiska produktionen, och keyboardarna, men något finns det där, något som åtminstone gör dem avlägsna släktingar.

Likheter finns annars med Elliot Smith. Jag tänker från första lyssningen på ”The Hour of the Bewilderbeast” mycket på en av mina favoritskivor ”Either/Or”. I båda fallen förmedlas skörhet och enkelhet på ett liknande, trollbinbande sätt. Båda är även genier när det kommer till att göra melodier som håller en vaken om natten. Nu är ju nämnda Elliotskiva långt mer avskalad än Damons skiva, för Damon har förutom sin gitarr använt sig av både keybords, maskiner och datorer. Herrarna har dock en sak till gemensamt. De har båda lyssnat mycket på The Beatles och Beach Boys och älskat varje sekund. I båda fallen är det påtagligt, men i Damons fall (recensionen handlar ju trots allt om honom) kan man räkna upp fler influenser, till exempel Simon and Garfunkel, utan att det för den sakens skull känns som något annat än Badly Drawn Boy.

De 18 låtarna är alla rätt lågmälda historier där melodin alltid är viktigast. Eller varför inte känslan, harmonin. Låtarna varierar rätt kraftigt i längd vilket har resulterat i att de korta spåren fungerar som länkar mellan de längre låtarna. Damon har därmed lyckats undvika fenomenet med en lång räcka fragment där man inte kan skilja låtarna från varandra. Tyvärr är skivan hela 63 minuter lång, och det kan kännas långt vissa avspelningar.

Singeln ”Another Pearl” är en av skivans bästa låtar, det skall medges, men här finns mängder med riktigt bra låtar. Den här gången kan du tro på hypen.

Släpp tanken på att köpa fler Belle and Sebastian eps, köp ”The Hour of the Bewilderbeast” istället, så att du får något med substans och lång hållbarhetstid.

Mikael Nordlander

Publicerad: 2000-08-06 00:00 / Uppdaterad: 2010-10-26 19:37

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #580

15 kommentarer

Amen. Ett bra alternativ när man känner sig på Morrissey- eller Lloyd Cole-humör. Jättebra helt enkelt.

erik@kaustik.com Oregistrerad 2001-01-09 09:23
 

skulle bara säga att den är värd 10 för den är en perfekt platta även om inte låt är bäst för sej själv(med några undantag)

Thom Oregistrerad 2001-02-15 22:52
 

bästa skivan dettaq år hundradet!!! bland dom 20 bästa någonsin

avgör Oregistrerad 2001-06-08 00:53
 

10/10

Kräm Oregistrerad 2001-06-12 18:14
 

Underbaraste någonsin

John Oregistrerad 2001-09-04 20:15
 

..åh vad totalt, hårt, underbart jag har fallit för denna platta.

jenny Oregistrerad 2001-10-29 20:46
 

Jag tänker inte kommentera recensionen men skivan. Det är en fullkomlig.

Jonas Oregistrerad 2002-04-14 22:10
 

Det finns många bra skivor. Kanske 70 procentiga, kanske 80 procentiga, kanske 95 procentiga. Men den här skiva är 100%. Totalt.

Jonas Frykman Oregistrerad 2002-08-22 18:47
 

Den här skivan går inte av för hackor men den åker lätt på spö av nya BDB skivan… Köp Have you fed the fish NU!

Ozmodiar Oregistrerad 2003-03-13 13:29
 

varför ingen recension på ”have you fed the fish”, som nästan är lika bra som ”the hour of… ”?

Lisa B Oregistrerad 2003-05-31 23:27
 

Alla bdb´s skivor håller världsklass, men om jag ska vara ärlig så är nog soundtracket till About A Boy den bästa, the hour of… kommer dock på en hedrande andraplats…

tobbe Oregistrerad 2003-06-10 13:35
 

Den här skivan e så jävla bra. Videon till once around the block e riktigt cool.

OlePop Oregistrerad 2003-07-11 22:49
 

en av de bästa, har haft den sen hösten 2000 å blir fortfarande lika varm när jag hör den…

peter Oregistrerad 2003-10-22 00:11
 

Skulle vara bättre om man hoppat över body rap. Skulle lätt varit en nia.

Medlem 2004-05-14 11:44
 

Åh, så skön den är.

Medlem 2004-10-08 14:24
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig