Det är ganska oklart varför en här samlingen släpps nu. Skivbolaget Kill Rock Stars förklarar det som att man helt enkelt vill ge ut en introduktion för att låta en ny generation hitta bortgångne Elliott Smiths musik. De vill sälja skivor helt enkelt. Jag kände mig ganska oklar över varför jag valde att skriva den […][...]

När Dr. Dog släppte Easy Beat var det första släppet från skivbolaget Park the Van. När bandet tredje album på bolaget släpptes hade det hänt ganska mycket. Dr. Dog hade gått från sparsamt producerad lo-fi till storslagen folkrock. I och med släppet av Shame, Shame har bandet flyttat till ANTI-. Därmed inte sagt att Shame, […][...]

Ju mer jag grävde i skivhögar, backar och hårddiskar gjorde sig musikminnena påminda. Musikhändelser som sammanfattar mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Där låg I Am Trying to Break Your Heart-dokumentären och surade i ett hörn. Minnet av att gå hem från jobbet dagen då Elliott Smith dog dök upp och tvingades bort. Gången […][...]

Det har skyndats långsamt vid framställningen av The Ghost That Broke in Half. Det märks. Martin Gustafsson tar här sin sovrumsindie till höjder han inte tillnärmelsevis varit i närheten av förut. På gott och ont. Höga växlar har lagts i och vad som tidigare varit trivsamt låtskrivande i Sparklehorses anda har accelererat till storskaliga ljudbilder […][...]

Pitchfork har lagt upp filmen Strange Parallel med Elliott Smith, inspelad 1998. Filmen är en halvtimme lång och utspelar sig i New York och Portland. Liveklipp varvas med intervjuer med bland andra Gus van Sant, som regisserade Good Will Hunting. En film för vars filmmusik Elliott Smith blev Oscarsnominerad. Filmen ligger uppe till på fredag. […][...]

Lost in a daydream of blue and I feel so free And then it’s like I fall from the sky Everything that I see is you And you should know that I’m thinking about What you said when you held my hand I adore you Ungefär så känner jag när jag lyssnar på Melpo Menes […][...]

Butcher the Bar är brittiska Joel Nicholson. En britt som levererar precis det man kan vänta sig från ett album släppt på Morr Music. Världens mest förutsägbara skivbolag. Joel Nicholson spelar sängkammarballader så snälla och försiktiga. Över hans plockande gitarr hörs andning genom näsan och sång som ber om ursäkt. Och när blev det här […][...]

Det vore en ganska rejäl överdrift att påstå att allvarliga män med gitarr är det mest dominerande inslaget i min skivsamling. Men även om de är lätträknade finns det en och annan, som Elliott Smith, som har haft det där lilla extra som skiljer ut dem från mängden. En annan är José González. Det är […][...]

Blood Stain Child Mozaiq Dockyard 1/Sound Pollution En del In Flames, en sampler och sex japaner i balla frisyrer. Givetvis är det ohållbart. Officiell sajt, Myspace Ministry The Last Sucker 13th Planet/AFM Records/Sound Pollution Herr Jourgensen har gjort en platta om sitt Bushhat. Och det låter som Ministry alltid har gjort? Flyphonic Mosaic Tiles EP […][...]

Battles Mirrored (cd) Det kommer fortfarande ett par rockskivor varje år som är värda att ta sig an även för den som egentligen tröttnat. Battles blandar metal och jazz till en snårig musikalisk soppa som är fullkomligt oemotståndlig. En skiva som står på tå, redo att attackera från alla håll. Avnjutes fördelaktligen i sin helhet. […][...]