Titeln och omslaget antyder skivans innehåll. De här männen är inte riktigt navlade. Ett fotomontage i cd-häftet föreställer bandmedlemmarnas ansikten fastsatta på diverse djur. Det är någon som har haft photoshopkalas och skrattat läppen av sig. Det kunde lätt vara någon p-funkare som gjort det här och mina förhoppningar är på topp när jag börjar lyssna. Det är kanske inte Parliament, men snarlikt åtminstone i inledande ”Shakey ground”. Jag studsar av lycka: ”kan det vara årets funkigaste platta som landat i min famn?” . Men nej.

Den andra låten är reggaepopaktig, i och för sig med lika tajt blås som i första låten, och efter några låtar till är jag helt förvirrad. Funk-ska? Finns det? Tydligen. Reggae, ska, funk, pop, rock och cajunrytmer blandas här hejvilt till både traditionell och helt hysterisk musik. ”Everybody is a star” har ett gäng helt osannolika gästartister; skakollegan Gwen Stefani, Perry Farrell, George Clinton och Rick James! Hörni! Galet va? Den finstämda sången avslutas också helt logiskt med ett vilt crescendo i hejdlöst tempo. Andra favoritlåtar är supercoola ”Dear god” och avslutande ”Karma Tsunami”, som innehåller betydligt mer gladjazz och crazy fusion än vad man hör till vardags.

Tiopoängslåten ”Shakey ground” kommer med på min nästa funkblandband, det är i alla fall solklart. Glömde jag nämna att Red Hot Chili Peppers gästspelar på den? (de turnerar ihop i sommar – i USA) Och att Donny Osmond och Ivan Neville körar? Jag sa ju det, galet. Och bra.