Det svänger. Det måste väl vara mitt samlade intryck. Teddybears STHLM har blivit stora. Etta på CD-toppen rör säker dem inte i ryggen, men där ligger de. Sveriges tidigare tyngsta band har blivit lite myspoppare med discopotential. Detta är inte politiskt korrekt musik, men det är bra. Jag kan inte låta bli att tycka det. Rätt tråkiga texter och inte några övertygande musiker, men så bra. Jag faller för det här, men jag faller med bismaken av hötorgskonst.

1991 drog bröderna Jocke och Klas Åhlund tillsammans med Patrik Arve igång bandet Teddybears STHLM (ett band som också Erik Olsson kom att bli trummis i). Som en stenkross for de fram på scen. Hårt och attackerande var epitetet. Bandet spelade hardcore som malde ner fansen. ”You Are Teddybears” (1993) blev debuten, och singeln ”Step on It” blev någon form av hit. Fortfarande minns jag dem som utan vilja till förhandling. Antingen gjorde man det på deras sätt, eller gjorde man det inte alls.

1990-talet gick och grabbarna blev väl något äldre. Fortfarande var hardcore bandets grej. 1996 kom Christian Falk att producera albumet ”I Can't Belive It's Teddybears STHLM”. Falk kom nog i samklang med bandet att leda in Teddybears på ett något annorlunda spår. Den elektroniska dansmusiken och jamaicanska influenser kom att växa sig in i den så förtätade stenkrossen. Såsom maskrosbarn gav svängiga reggaerytmer ett nytt utseende på den kraftfulla och tunga stenkrossen. Skulle grustaget behöva sälja? Kanske lägga ned?

Åhlunds, Arve och Olsson ville inte lägga av, än fanns det energi kvar om än i annan form än ”take-it-or-leave-it”-punk. När singeln ”Ahead of My Time” släpptes under våren 1999 var förändringen klar. Bandet hade rört sig i riktning mot elektroniskt baserad musik, med förkärlek för reggae och jamaicansk punkrap. Teddybears STHLM passade t.o.m. in i ölreklam. Om ”Ahead of My Time” var det största beviset på reglage/hiphop-influenserna, kom den andra singeln, ”Automatic Lover”, att visa bandets andra ben; dansant synth. På ”Rock'n'Roll Highschool” visar bandet upp sin förändring. Teddybears STHLM krossar inte längre sten med sina tänder, de gör topplistemusik för en bred publik.

När jag hör skivan första gången tycker jag den är ojämn ungefär hälften av låtarna är toppklass, medan resterande del är sådär. De riktigt bra låtarna är de som innehåller gäster, men när Arve drog igång sin stämma kändes det sådär. Ju mer jag lyssnar desto mer börjar jag dock gilla helheten. Det är ju bandets koncept att inte fronta sin egen sångare (då han i ärlighetens namn inte är den bäste på sång kanske), och attityden har de kvar. En attityd som är så där nästan på gränsen till löjlig, men ändå så tuff; ”- Vi är nog medvetna om att vi inte har den högsta kvaliteten, men bäst är vi!”.

Teddybears STHLM levererar en riktig partyplatta, smäckad med sköna beats för sommaren. Skön rap, feta basgångar, coola gäster, värstingljud på syntharna, trallvänliga refränger och trummor som underlättar dans med aningens baktakt.

Här finns låtar som ”Rock'n'Roll Highschool” som frontar Thomas Rusiak. Tuggummidoft, pubertet och bilar. Softad cruisingmusik som ändå svänger, med en tankegång som går till filmer med Scream-tema. Daddy Boastin' svänger fett i den urbant influerade jamaicapunken på ”Ahead of My Time”, för att inte tala om feststämingen när Elephant Man och Harry Toddler släpps lös i, vad jag skulle vilja kalla dunderhiten, ”Throw Your Hands Up”. Eagle-Eye Cherry dominererar i den 70-tals-sköna ”Start at 11″, och ”Yours to Keep” med Paola är ett riktigt popörhänge.

Gör de inget på eget hand. Jo, men det blir nästan enbart sköna och coola transportsträckor. I två låtar får dock Arve spela tupp; ”Automatic Lover” och ”Punkrocker”. De förra är så gudomligt skön i sina elektroniska rytmer med en robotröst som berättar att; ”- I can't take it like no other”. ”Punkrocker” når dock inte upp i Caesars Palaces version. Men det låter ändå eget, och inte som någon annan. Det är Teddybears liksom. Kanske bidrar producenten Fabian Torsson till detta. Att ändå finna en röd tråd så många olika frontfigurer. Inte lätt, men det blir trots farhågor så bra.

Jag borde väl inte tycka det, men ett av årets album hitintills. Så coola, så bra. Soft och partydansant om vartannat. Ingen tvekan detta kommer bli ett sommaralbum av sällan skådat slag. Känns som Kalas-turnén blir ett måste. Teddybears kommer svänga. Jag kommer svänga.