Text
Arvika 2009: Burst
Arvikafestivalens tämligen bedrövliga metaluppställning i år, som verkar ha burit ledordet progressiv när bokningarna gjordes, kröntes åtminstone av Burst. Kristinehamnssönerna får dessutom anses aningen mer direkta än exempelvis The Mars Volta och lämpar sig bättre på en festivalscen än vad Opeth gör.
Sångaren Linus Jägerskog är på riktigt bra humör på spelningen, som i princip får räknas som hemmaplan. De två sakerna ger en avslappnad attityd som till en början är uppfriskande, men som ju längre spelningen lider blir ett störningsmoment.
Störningsmoment är dock inte basisten Jesper Liveröds uppenbarelse, där han röjer som om det inte finns någon morgondag och lägger sina brutala bakgrundsbröl med den äran. Förmodligen en av Sveriges mest karismatiska basister, banne mig.
Den timslånga konserten baseras i mångt och mycket på senaste given Lazarus Bird, där Burst har tagit sina progressiva tendenser ett steg längre än på föregångarna Prey on Life och favoriten Origo.
Och kanske är Lazarus Birds material för intrikat för en svettig festivalpublik, för det är när de avtäcker finfina Where the Wave Broke från Origo som det blir mest fart på den i enlighet med mina förväntningar ganska skrala publikskaran. Jag hade gärna sett fler låtar från Origo, helt klart, men Burst gör oavsett det en lyckad spelning och med sin rutin är de en ren fröjd att se när de levererar på scen.
Publicerad: 2009-07-04 12:47 / Uppdaterad: 2009-07-04 12:50
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).