Kvelertak. Norska Kvelertak avslutade sin turné på KB i Malmö i går och medan man haft både Trap Them och Doomriders med sig på andra delar av turnén, var det Toxic Holocaust, The Secret och Wolves Like Us som spelade före norrmännen i går. Efter att ha missat Wolves like us av rent logistiska skäl […][...]

Lördagen innehåller egentligen bara två riktigt nödvändiga hållpunkter. Kriget i det röda tältet och MF Doom på den blå scenen. Har markerat Raised Fist med en streckad ring som betyder kanske i mitt program. Kriget spelar redan klockan 15.15 och har så klart svårt att locka massorna så tidigt. Om de nu över huvud taget […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]

När vi kommer fram till Hultsfred ungefär en halvtimme senare än beräknat, halv tre, regnar det. När vi lämnar festivalområdet 00.45 regnar det fortfarande. Torsdagen skulle med andra ord kunna sammanfattas med ett substantiv: fukt. Eller väta. Eller vatten. Eller kanske rakt av: regn. Det första vi ser är hajpade OFWGKTA. Jag ska ärligt erkänna […][...]

Jag tänker inte krångla till det här. Alla rockband borde vara lika bra som Graveyard. Jag ser faktiskt inte poängen att hålla på annars. En fantastisk spelning av ett grymt band. Det räcker så. Missa inte nästa gång du har chansen.[...]

Senast jag såg Pouppée Fabrikk, på Arvikafestivalen för några år sedan, blev jag gruvligt besviken. Det var en ganska pajig tillställning och det märktes nog att Henrik Björkk vid det här laget var ganska less på EBM. Om jag inte minns historien helt fel var det ganska snart efter det han lämnade bandet. Den som […][...]

Jag såg Veronica Maggio så sent som för ett par månader sen och att se henne på oversize-scenen på Putte i Parken lockar därför inte särskilt mycket. Stannar pliktskyldigt tre låtar. Gläds åt att så många samlat sig framför scenen, men är ganska nöjd med mitt beslut att ta en paus och gå därifrån. Kontrasten […][...]

Sator 2011 är långt mycket bättre än jag vågat hoppas. De gör det enda rätta och klarar av tre nya låtar direkt. I den sista låter Sator mer Ramones än någonsin. Sen börjar hitkavalkaden med No Reason (tillägnad Stock Rocker Nuts-tishan i publiken) och fortsätter med självklarheter som I Wanna Go Home, I’d Rather Drink […][...]

Syster Sol är en udda fågel i årets program på Putte i Parken, det enda inslaget av reggae på svenska. Hon är först ut på den minsta scenen på fredagen och hennes chanser att locka en större publik var väl i ärlighetens namn ganska små. De som letat sig dit ser ändå nöjda ut och […][...]

Jag erkänner villigt att jag inte imponerats särskilt av det jag hört av Far East Movement på skiva. De är det kanske mest extrema exemplet på den där nya euro-influerade amerikanska hiphop-fåran som jag har så obeskrivligt svårt för. Ändå kunde jag inte låta bli att stå med gapande mun när jag såg deras konsert […][...]