Recension

- Under iskalla fanor (album, cd) Fredag den 13:e
- 2011
- Black Seeds Records
Dan före dan
Fredag den 13:e är ett namn som har dykt upp lite här och där de senaste månaderna. Vet inte när jag först såg det, men jag har alltid gillat namnet. Fredag den 13:e. Stolpe ut, ungefär. Det man inte ska ha i dagens Sverige. Så där lagom nattsvart. Ett bra punknamn.
Så när första fullängdaren Under iskalla fanor landade i postboxen för ett tag sedan kändes det som en helt naturlig bekantskap. Och det är inte utan att man kan säga att de lyckas ro det klockrena bandnamnet i land.
Innan skivan åkte i stereon visste jag inte riktigt i vilket fack av punken jag skulle placera dem. Bandnamnet borgar likaväl för klassisk käng som för mer nedsvärtad crust och det i den sistnämnda facket man hittar Fredag den 13:e. Och i en genre där Sverige tagit fram åtskilliga finfina akter i kölvattnet av Skitsystem ska Fredag den 13:e definitivt inte skämmas.
Med rötterna stadigt nergrävda bland såväl metal som d-takt drar de lite åt Disfear-hållet runt Misanthropic Generation; fäblessen för att hänge sig åt närmast Motörhead-doftande riffande infinner sig, samtidigt som musiken förpackats i en nästan väl murrig ljudbild.
Att bandet förmodligen gnetat med låtarna ett par år vittnar även de snygga växelsångsarrangemangen om och för att vara en debut känns Under iskalla fanor som väldigt mogen.
Vilka låtar som är bäst? De med d-takt så klart.
Publicerad: 2011-05-12 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-12 00:00
3 kommentarer
Klockrent namn…
#
Har du hört Altar of Plagues Tomas? Grymt bra Irländsk post rock black. Kanske skulle du uppmärksamma dom?
#
Har de två föregångarna, men är inte helt övertygad. Har inte hört Mammal än. Ska ge den en chans. Såg att Krallice fick full pott i Gaffa förresten, verkar spännande om de har vuxit i kostymen.
#
Kommentera eller pinga (trackback).