Med anledning av sitt femtonårsjubileum i år bjuder Piteå Dansar och Ler alla som är femton är på gratis entré till fredagens begivenheter, det vill säga den 29 juli. För att få tillgång skaffar man ett speciellt framtaget Dansar och ler-paket från SEB, i vilket det förutom entrén till festivalen ingår bland annat legitimation utan […][...]

Storbritannien. Ett land i otakt. Ledarna i allmänhet och Tony Blair i synnerhet röner mindre och mindre uppskattning för sin inblandning i Irakkriget och sina försök att få igenom lagar som leder till att troliga terrorister skall kunna fängslas utan riktiga bevis. Napalm Death har gjort upp med det orättvisa, intoleranta och inskränkta samhället i […][...]

2005 och mitt åttonde år på Hultsfred. Och det mest sporadiska, beroende på ett idogt farande mellan hemmet, jobbet och festivalen. Alla dagarna gick mer eller mindre bort, då vi anlände tidigast klockan tre. Men det var jävligt skönt att sova hemma. Jag borde vara eld och lågor över startfältet, men även om det var […][...]

Naglfar, ett svenskt black metalband som alltid befunnit sig i periferin enligt min åsikt. Möjligtvis beroende på att de kommer från Norrland, eller deras relativt långa intervall av skivsläpp (1995, 1998, 2003 och 2005). Dark Funeral och Marduk har suttit ensamma på tronen av modern black metal. Därför är det trevligt att stifta bekantskap med […][...]

”A New Dawn for the Dead” sparkar igång friskt och Gorerotted sköter sitt hantverk synnerligen förtjänstfullt. De har släppt en aning på grindandet sedan sist och nu dragit in mer tunga partier i sin musik. Och det är bara att gratulera. Smidigt blandas snortajt, tekniskt meckmangel med relativt melodiska partier. Men bäst av allt är […][...]

Klyschorna duggade tätt när världens stökigaste band höll presskonferens. – Många damer, men inga namn, svarade Tommy Lee på frågan om hans tidigare erfarenheter av Sverige. Presstältet var smockfullt när Mötley Crüe gav oss audiens i tjugo minuter. Många fick vända redan i dörren. Ändå var det den i särklass mest uppstyrda och seriösa presskonferensen. […][...]

Uppsalas Defleshed var första band ut på lördagen för mig och den avslagna bakfyllan som hela festivalen verkade finna sig i tog ut sin rätt på spelningen. Visserligen hade även bandet en tillbakalutad attityd på sina mellansnack, men konserten lyfte aldrig riktigt, trots Gustav Jordes idoga försök. Musikaliskt piskade bandet så klart på som bara […][...]

Med senaste plattan ”Relix XIV” i relativt gott minne var inte mina förhoppningar speciellt höga inför Overkills spelning, men när det vankas gammal thrash metal är jag ändå alltid sugen. Och tur var väl det. För Overkill visade verkligen var skåpet ska stå. Stenhårt, piggt och fyllt med energi intog veteranerna Sweden Rock Festival. ”I […][...]

Gubbarna i Motörhead ger sig inte. Beväpnade med sin klassiska Bomber-rigg, första gången på svensk mark, spelade de på näst största scenen. Ingenting var väl egentligen förvånanade, förutom att jag halvvägs in i konserten upptäckte att mina bilnycklar saknades och fick pipa iväg och lyckligtvis lokaliserade dem. Det var rock 'n' roll efter en väl […][...]

Efter introt sparkar ”Cast Down the Heretic” i gång i en jävulsk hastighet. Ett break med påföljande slag på hi-haten där bandet hämtar fart igen. Välkomna Nile, säger jag. South Carolinaorkestern är tillbaka med ett nytt album, det första sedan 2002 års ”In Their Darkened Shrines”. På föregångaren togs de egyptiska elementen väldigt långt. Sedan […][...]