Visst kan det verka tråkigt, förutsägbart och en aning lågt att skylla Deathstars problem på att det är för tralligt och melodiöst. Faktum kvarstår dock att det är där skon klämmer, åtminstone vid en första anblick. En referens till Pain är ganska ofrånkomlig, men å andra sidan inte helt rättvis då det finns fler bottnar […][...]

Karl Sanders är skeptisk. Anledningen är mitt anteckningsblock. Han har helt enkelt blivit felciterad för många gånger för att kunna lita på ett block. Han gillar diktafoner. Frånvaron av en sådan förändrar förutsättningarna för intervjun drastiskt då han helt enkelt föreslår att jag ställer ja- och nej-frågor till honom. Vi kommer överens om att jag […][...]

Jag blev kär i den här skivan i samma ögonblick som jag plockade den ur jiffypåsen den levererades i. Egentligen blev jag nog kär tidigare, men det var då bitarna riktigt föll på plats. ”Grind Finale” är mer än en skiva. Det är ett bokslut över ett fantastiskt band. Det är en dokumentation över Nasums […][...]

1. System of a Down ”Mezmerize” 2. Nile ”Annihilation of the Wicked” 3. Sunn0))) ”Black One” 4. Burst ”Origo” 5. Draconian ”Arcane Rain Fell” 6. Naglfar ”Pariah” 7. 1349 ”Hellfire” 8. Witchcraft ”Firewood” 9. Gorerotted ”A New Dawn for the Dead” 10. System of a Down ”Hypnotize” 11. Coheed and Cambria ”Good Apollo: I'm Burning […][...]

Vader har sin vana trogen haft den goda smaken att släppa en EP i väntan på nya fullängdaren. Och vilken EP det är sedan. ”The Art of War” är knappt femton minuter av death metal-kärlek. Skivan består av fyra låtar, ett intro och ett mellanspel. Väl avvägt och koncentrerat mangel av världsklass. Världsklass så till […][...]

Två kvalitetsaspekter för skivor brukar vara när de kommer från det holländska promobolaget Evil Bitch 666 och innehåller medlemmar från Kyuss. Hermano ståtar med John Garcia. ”Live at W2″ är som titeln antyder en liveplatta, inspelad på klubben W2 i Holland. Det är en kavalkad av stoner rock, om än av det mer rockiga slaget. […][...]

Det tar dryga sex minuter in i skivan, halvvägs in i andra spåret ”Nathicana”. Då fångas mitt intresse fullständigt. Efter att ha hamrat stelbent fram till dess, trappar norrmännen ner på takten ner och gitarrerna harmoniserar. I avbrottet där de släpper taget en aning och man får tillfälle att reflektera över vad som försigår. Där […][...]

Att den här skivan gick till mig och inte stannade hos chefredaktör Kal är fortfarande förvånande. Han har ett betydligt bättre förhållande till Korn än vad jag har. Dessutom har han en dokumenterat stark relation till Nine Inch Nails, ett band jag trots en sittning med nämnde herre ännu inte kunnat ta till mig. Var […][...]

Rammstein fortsätter sin väg mot ett mer organiskt sound. På ”Rosenrot” blickar de även åt fler håll och tar för första gången in engelska i låtarna. Resultatet är splittrat. Första halvan av skivan är helt klart den bästa. Den andra halvan kan man rent krasst skita i att lyssna på. Nedgången börjar med ”Stirb night […][...]

Veddiges finest, Trendkill, (finns det fler…?) bygger sin stabila debut på en bas av thrash metal och mina tankar går osökt till The Haunted anno Marco Aro flera gånger. Och det är faktiskt inte världens sämsta influens. Men trevligheterna börjar när de späder ut sina thrash metal-influenser. Kanske är det bandnamnet som spelar mig ett […][...]