Veddiges finest, Trendkill, (finns det fler…?) bygger sin stabila debut på en bas av thrash metal och mina tankar går osökt till The Haunted anno Marco Aro flera gånger. Och det är faktiskt inte världens sämsta influens. Men trevligheterna börjar när de späder ut sina thrash metal-influenser.

Kanske är det bandnamnet som spelar mig ett spratt men jag tänker på sina håll även på Pantera. Moshet finns där, riffen må kanske inte matcha Dimebags men hej, vad ska man begära? Tunga såväl som snabbare partier gör att det hörs att killarna även lyssnat på sin beskärda del av death metal. Taktbytena avslöjar en ansats att vilja bryta de mönster som metalen satt upp och repeterat en miljon gånger och det kan bli ett trevligt inslag när de väl blir varma i kostymen.

På det stora hela är det en genomarbetad skiva, som andas såväl potential som kompetens.

Mina invändningar är egentligen bara två. Sången kunde gott varieras ett gott stycke plus att bandet ger ett aningen stelt intryck. Kan de väva samman mixen på ett mer avslappnat sätt kan detta bli Sveriges nästa stora metalband.