dagensskiva.com

48 timmar

Text

Ödmjukhet framför allt

Karl Sanders är skeptisk. Anledningen är mitt anteckningsblock. Han har helt enkelt blivit felciterad för många gånger för att kunna lita på ett block. Han gillar diktafoner. Frånvaron av en sådan förändrar förutsättningarna för intervjun drastiskt då han helt enkelt föreslår att jag ställer ja- och nej-frågor till honom. Vi kommer överens om att jag gör antaganden som jag sedan får bekräftade av honom.

Du är väldigt nöjd med den klara ljudbild som Neil Kernon tog fram på ”Annihilation of the Wicked” och vill arbeta med honom fler gånger.
– Ja.

Så där fortsätter det en stund. Men efter hand börjar den synnerligen ödmjuke frontmannen att lämna mer uttömmande svar, varpå intervjun återgår till att mer likna intervjusituationer som jag är van vid.

Amerikanska death metal-bandet Nile är i Göteborg för att senare på kvällen spela för drygt 300 personer på Musikens hus. Jag hittar gitarristen, sångaren och låtskrivaren Karl Sanders på ett kontor några timmar före spelningen där han sitter och kollar mejlen.

Dagen innan spelade Nile på Skylten i Linköping, amerikanernas första spelning i Sverige. Spelningen gick enligt Sanders bra och han mötte många trevliga svenska fans. Det trevliga bemötandet är ömsesidigt, något som bevisas efter Göteborgsspelningen, då Karl Sanders stannar kvar längst av medlemmarna och tar samtliga framme vid scenkanten i hand. Ödmjuk var det ja.

Niles musik kan i korta ordalag beskrivas som episk och teknisk death metal med Egyptentema. Låtarna faller allihop in under epitetet komplexa och det går allt som oftast i riktigt höga hastigheter. Och Nile mäktar med de flesta även live.
– Vi försäkrade oss om att vi skulle kunna spela alla låtar på ”Annihilation of the Wicked” live, säger Karl Sanders.
Undantag i låtskatten finns dock.
– Vi kan inte spela en låt som ”To Dream of Ur”, eftersom det är för många olika instrument pålagda, säger han.

Och det är just i användandet av udda instrument, företrädesvis från mellanöstern, som senaste skivan skiljer sig från föregångarna. ”Annihilation of the Wicked” har mindre av den varan. Jag lanserar ett antagande om att det beror på att Karl fick ur sig mycket av mellanösterngreppen på soloskivan ”Saurian Meditations” (en new age-doftande historia som Karl släppte 2004 under eget namn, som enkelt kan beskrivas som Nile minus death metal).
– Jag har hört den åsikten förut, men jag håller inte med, säger han.
Han bekräftar dock att han var sugen på att mangla igen efter ”Saurian Meditations”.
– Jag ville spela metal igen, säger han med eftertryck.

Formeln för vad som är Nile 2005 är ett oerhört genomarbetat koncept. Enligt frontmannen var detta inget som kom som en blixt från klar himmel, även om man känner igen Nile på samtliga skivorna från ”Festivals of Atonement” (1995) till ”Annihilation of the Wicked”.
– Vi utvecklades på en stig som vi hittade när vi bildade bandet runt 1993-94. Det blev en blandning av vad vi ville göra och vad vi kunde göra, säger Sanders, vars intresse för Egypten är grunden för konceptet.
– Det har jag haft sedan jag var barn och såg gamla filmer, säger han.
Filosofierna från den tiden är inget han delar på något sätt, men han uppskattar dem. Men givet synen på framförallt livet efter detta blir frågan intressant vad ”death” i death metal betyder för Nile.
– Death betyder att du ruttnar. Din kropp har stannat och det finns inget mer. Det är ett absolut tillstånd och du är död, död, död. Det gäller alltså att leva livet medan man kan. Egentligen är alla döda redan från början, säger han och jag tänker osökt på textraden ”as soon as your born, you're dying”, från Iron Maidens ”The Clairvoyant”.

Med tanke på att Nile andas en stor dos mellanöstern ligger det nära till hands att anta att bandet avskärmar sig från visa delar av sina fans i hemlandet, med tanke på USA:s förehavanden i Irak och andra ställen. Men Karl Sanders menar att de inte stött på några som helst problem på den fronten.
– Metalfans i USA lever enkla liv. De lyssnar på musiken för att det är brutalt och de vill röja. Det är allt, säger han.
Och även om Karl själv är väldigt politisk som person skulle han aldrig drömma om att göra Nile till ett politiskt band.
– Nej, Nile är lyckligt befriat från all politik. Det handlar om en slags flykt från vardagen. Jag är dessutom redan så trött på George W Bush att jag verkligen inte skulle vilja ha honom i min musik också, säger Karl med ett skratt.

Tomas Lundström

Publicerad: 2006-01-17 11:07 / Uppdaterad: 2006-01-17 11:07

Kategori: Krönika

6 kommentarer

Bra jobbat, Tomas! Nu borde Close-Up knacka på dörren!!

Medlem 2006-01-17 15:01
 

haha, tuffe uffe

Medlem 2006-01-18 17:47
 

vem är karl sanderns?

Medlem 2006-01-18 18:59
 

karl Sanders är den man som är Intervjuad i artikeln ovan.

Medlem 2006-01-18 22:35
 

att han spelar i linköping är ju helt klart ett tecken på att det är en viktig person som intervjuats
och rädd för att bli felciterad av dagensskiva? stor komik

Medlem 2006-01-19 11:30
 

Karl Sanders = Karl Serung? De ser likadana ut…

Medlem 2006-01-19 18:28
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig