Beezewax verkar vara något så ovanligt som ett band som tvingats trampa vatten på hemmaplan, trots att de på andra sidan jordklotet har en stor skara beundrare. Javisst, läs ”japaner”. Det kameratokiga folket har tagit normännen till sina hjärtan och på samma sätt har även jänkarna och britterna välkomnat Beezewax musik med öppen famn. I […][...]

Jag gjorde en fruktansvärd upptäckt idag. När jag i sedvanlig sista-minuten-anda skulle sätta mig och skriva fick jag problem. Jag upptäckte att jag tydligen inte har lyssnat igenom en hel skiva ordentligt på ett par veckor. När jag förtvivlat stod och letade bland mina skivor samtidigt som jag kliade mig i huvudet försökte jag lägga […][...]

Efter att ha varit Erykah Badus vänstra hand tillika lärljunge under en tid var det dags för N'Dambi att pröva sina egna vingar. Egna bolaget Cheeky-I Productions och debuten ”Little Lost Girls Blues” dök upp tillsammans med hyllningar hemma i staterna redan 1999, men vågorna blev aldrig riktigt stora nog att korsa Atlanten. Tack vare […][...]

Al Bundy eller Joanna Lumley Bush eller Blur Premiere League eller NFL Big Mac eller Big Ben London eller New York Dessa fem skulle ganska fort (och inte alls subjektivt) avslöja att jag är ganska glad i det mindre vräkiga av de två betydande engelsktalande länderna i väster. Jag blir av någon anledning automatiskt glad […][...]

Det första jag kom att tänka på när ”Honesty Files” placerades i min hand var Kaah. Omslaget skvallrade lite om vad det ville vara. Och soulpopen Isak gör går att jämföra (inte att förväxlas med ”jämställa”) med det Kaah gör. Men nära skjuter som bekant ingen hare. De slätstrukna låtarna på skivan ledde istället till […][...]

Imorgon är det nyårsafton. Same procedure as last year. Kanske en trevlig middag. ”Grevinnan och betjänten” på tv innan tolvslaget. Champagne och fyrverkerier. Det är i alla fall en bild. Ni har säkert andra traditioner som ni försöker hålla. Eller bryta. Traditioner handlar väl just om att hållas eller att brytas. Att ständigt känna igen […][...]

Jag har visst sagt det förut. Erykah Badu är drottningen i min skivsamling. Hon är gudinnan bland dagens kvinnliga artister. Absolut allting med henne är gudomligt. Den makalösa rösten. Den otroliga karisman. Den blyga ödmjukheten. Den klädsamma självsäkerheten. Hela hennes utstrålning. Och det gigantiska håret. Nu kan denna inställning lätt leda till vissa förhoppningar inför […][...]

Det känns ganska konstigt att skriva om den här skivan. Under de senaste veckorna har jag nog lyssnat på den i alla fall var eller varannan dag. Den har legat i cd-växlaren på jobbet. Med sällskap till och från av bland annat Jay Z och DJ Shadow. Inte direkt några som annars skulle sällskapa under […][...]

Lagom till släppet av Michael Jacksons samlingsplatta ”Number Ones” har popkungen hamnat i blåsväder. Igen. Jackson, som vid flera tidigare tillfällen pedofilmisstänkts, anklagas nu återigen för att ha förgripit sig på minderåriga barn. Polisen har utfört razzior i Jacksons hus och säger sig ha hittat bevismaterial. Exakt vad man hittat vill man inte säga, och […][...]

Det var en gång fyra små pojkar från Glasgow. Fran, Dougie, Neil och Andy. De spelade i ett band tillsammans. Bandet, som de kallade Travis, fick stora framgångar och alla var glada. Men en dag dök en av pojkarna, Neil, ner i en swimming pool. Han landade på huvudet. Och där höll sagan på att […][...]