Cursive övertygar nog sina redan trogna lyssnare, och det är de som helt klart är i majoritet i publiken. För mig, som i och för sig är fast i emocore, blir dock detta lite för mycket. Det är en slags mix av Smiths, Rage against the Machine och Elvis Costello jag ser. Tyvärr övertygar det […][...]

Brevet kom från Tobbe, 12 år, som i svenskan skrivit sin första skivrecension. Skolan är inte dålig i Sverige. Den är kanonbra om barnen får chansen att skriva om det de gillar, i Tobbes fall musik. Så nedan kommer Tobbes recension av Eminem. Och till er alla, och till Tobbe och alla andra som sliter […][...]

Jag minns att jag blev nervös. Nog hade jag tjatat på min polare att jag skulle få vara DJ med honom på nationen, men kanske inte en sådan kväll. Nu stod vi där på Blekingska i Lund och insåg att bandet som skulle spela på kvällen var The Lucksmiths. Kändisnerverna slog en bastion runt två […][...]

Såja, nu har Liberator bytt skivbolag och prånglat ut en skiva till. Blev ju inte särskilt bra. Går på halvfart. Härmar bara annan musik. Liberator sätter käppar i hjulen för ett bra svenskt musikår. Svänger här och där, men är på det stora hela en ganska avsvalnad soppa. Gubbpop! Liberator saknar det distinkta. Alla dessa […][...]

Jag tror jag dånar. Jo, dånar. Thee Ultra Bimboos levererar precis det jag beställt. Högtryck. Värme. Grönt gräs. Hångel. Kall lager. Nog borde jag vara ute och kämpa för alla goda idéer och inte slänga bort min tid på finsk poprock. Men när solen värmer och hormonerna rusar kan det vara så skönt att släppa […][...]

Stubintråden som sträcker sig från riksdagshuset och regeringskansliet i Rosenbad till avstjälpningsplatserna i Tensta, Rinkeby, Fittja, Alby och Botkyrka har börjat glöda och det är hög tid att medborgarna i Sverige förstår vad som hotar dem och riket Så skriver David Puma i slutet av sitt brev till drottningen av Sverige. Ett brev som andas […][...]

Om du tycker att The Donnas slår skallen av taskiga killar i låt på låt, så håll i hatten (eller huvudet) när Satirnine spinner loss. Det här är en grymt svängig debut i regi av Johan Gustavsson (Randy) och Pelle Gunnerfeldt (Fireside) (han är ju med vareviga dag på dagensskiva.com nu för tiden). Namnkunnig uppställning […][...]

Ilska. Smuts. Adrenalin. Trötthet och viljan att ge upp: ”I can't take much more”. Hardcore möter kärlekstexten. Där har ni Firesides debut ”Fantastic Four” i sammanfattning. ”Fantastic Four” är inte fantastisk, och är i mitt tycke det svagaste kortet i min Fireside-hand. Bra är det, men det var först på ”Do Not Tailgate” som det […][...]

Fireside tränger sig på. Tumlar runt ens fötter. Som en vårvind som rycker med sig det där lösa vintergruset. Det träffar en i ögonen och får tänderna att gnissla. Trängt sig på har Fireside gjort sedan debuten ”Fantastic Four” 1994. En skiva som för första gången, i varje fall i Sverige, blandade känslosam sång och […][...]

The Jessica Fletchers är ett band bestående av Jan Henning Sørensen (trummor, congas och övriga slagverk), Andreas Mastrup (bas och kör), Thomas Innstø (sång och gitarr), Rune Somdal (gitarr och kör) och Ivar Chr. Johansen (orgel, piano, trumpet och kör). De kommer från Norge. ”What Happened to the?” påstås vara bandets debut efter två EP […][...]