Emma Nordenstam har så släppt sin första egna fullängdare. Tidigare i Emma & Oscar United, så går hon nu själv på den slaka linan. ”Sånger mellan 18-22” är en musikaliskt lugn skiva, även om texterna ibland försöker fånga mer eller mindre hela den vardagliga och mänskliga existensen. Emma Nordenstam och hennes musiker framför musik och […][...]

Jag kan förmodligen minst om jazz. Jazzen är en helt annan värld för mig. Jag förstår sällan logiken och tekniken. Jag kan inte heller sjunga eller traktera ett instrument som jazzen föreskriver. Och ändå lyssnar jag. Mer och mer. För med rätt sorts jazz är det trots frånvaron av rena enkla melodier svårt att inte […][...]

Detta är det bästa dom gjort. Ingen tvekan. My Orchard har mognat i sin pop och har musikaliskt förfinat de existentiella frågorna. För visst är det fortfarande en synthpop med akustiska indieinslag som Johan Sigerud och hans kapell, skriver, producerar, förpackar och distribuerar. Sju låtar och ingen längre än 3,11. Föredömligt, och även om detta […][...]

Låt nummer nio på denna skiva heter ”Here I am”. Titelfrasen upprepas oräkneliga gånger i låten. Ibland som ett triumfatoriskt utrop, ibland som en inbjudan och ibland som ett enkelt konstaterande. Here I am. Dessa tre ord kan nog ses som skivans programförklaring. 1971 var den 25-åriga Dolly Parton ingen duvunge inom musikbranschen. Hon hade […][...]

Någon skrev i en recension om historikern Peter Englund att han närmade sig historiens barbari som Tom Lehrer närmade sig nutiden. Ja, att det var ett cocktailparty som pågick runt oss. Jag förstod inte liknelsen då, men inser idag att den var elak men träffande. För Tom Lehrer frossar i allt elände med ironi i […][...]

Det första jag slås av är hur buller, missljud, falska pianotoner och skrik kan vara så vackert. Hur det kan beröra hjärtat som en mjuk hand, och hur det samtidigt ger en riktig tryckare i solar plexus. För Gustaf Kjellvander har gjort en skiva med möjligheter till odödlighet. Ja, eller så håller den tills den […][...]

Jag blir klarvaken bara jag hör de första tonerna på ”Overture”. Vaken för här kommer något som betyder något. Något som vill göra skillnad. Någon som kan tänka sig att offra något för en annan människa. Någon som utan att förlöjliga eller hånskratta beskriver en verklighet som vi i våra trista vardagliga välfärdsliv i den […][...]

En av de där supermagneterna med musik är att allt gjorts tidigare och att allt ständigt är nytt. Nyskapande är bara ett annat ord för att det gjorts tidigare, och härmapor kan lika gärna vara revolutionerande. Jag vet inte riktigt vad The Zutons är. Jo, jag vet att det är en spännande och spretig debut. […][...]

Så lovande att det gör ont skriver jag. Men jag menar att det lovande ligger i att detta bara är en EP. Ett tomrum jag inte visste fanns har nu fyllts av lysande och värmande popmusik. Det här är en ”So silent EP” som ger mig pollenallergi. Den är våren. Det är så mycket pop […][...]

Jag är inte mycket för revolution. Mer för det där med revoluform. Men i linje med ett gammalt citat så vill jag kunna dansa till revoluformen. Det asketiska ligger liksom inte för mig. Jag gillar att kunna skratta, att kunna äta mat som ät god och njuta av naturen som finns runt mig. Sprungen ur […][...]