Jag har alltid haft en fascination för garagerock. Inte för att jag alltid tyckt att det varit bra. Slammer, skrän och monotona riff kan bli lite tjatigt. Snarare har min fascination handlat om garagerockens attityd: Vi spelar rätt alldaglig rock som slamrar men passar för flickrum, och ändå är vi så coola. Våra kläder doftar […][...]

Någong gång har jag sagt att det finns en eller annan låt som skulle kunna likna bra powerpop med Good Charlotte. Jag ångrar mig kanske inte, men att ständigt höra dessa välartade medelklassungdomar på NRJ. Eller rättare sagt, jag har nog inte hört dem på den kanalen, utan bara läst om hur NRJ:s fans avgudar […][...]

Nu börjar allt bli brunt. Lite sådär som de manchesterbyxor jag hade på 90-talet. Dagarna blir korta. Lite sådär som ärmarna på den täckjacka jag köpte på Myrorna på 90-talet. Höst är pop i år. Och detta år är en liten skotsk kuststads, Aberfeldy. För debuten ”Young forever” är en liten pärla. För med en […][...]

Ja, inte hade jag räknat med de där 400 000 besökarna per månad. I varje fall inte om någon frågat mig för fem år sedan. Jag halkade ju bara in på recenserandet via Patrik Ekelöf som energiskt tvingade in mig i Studentkårens tidning. På den vägen var det. Eller kanske: på den vägen är det. […][...]

Devendra Banhart är som en vissångare från mellankrigstiden som ändå genom kosmiska resor upplevt new age under 1990-talet. Psykotiskt men klarsynt. Skruvat men folkligt. Svårförståeligt och ändå rörande. För visst skulle Devendra Banhart ha passat som en kringflackande vissångare under depressionsåren. En luffare. Någon vid sidan om allas värld, men med sitt egna kosmos. För […][...]

Jag började skolan det år Social Distortion släppte sin första singel ”Mainliner/Playpen” på Posh Boy. När jag lärde mig läsa så började ett gäng grabbar från Orange County spela punk. Jag gick i det svenska folkhemmets skola och de bråkade med poliser, tatuerade sig och drack vuxensaft. Jo, egentligen finns det en historia med Social […][...]

Jon Sheffield är säkert känd för många. Men jag tillhör förmodligen den fåtaliga majoritet som aldrig hört ett ljud av hans elektroniska ljudmattor. - Det här borde vidga dina vyer, var det någon som sa. Ja, kanske. Men musik som inte har en melodi eller röd tråd blir ibland svår. När jag åker buss vill […][...]

Stefan Sundström skulle komma med något rockigt och hårt. Jag hade i varje fall hört det. Men det var fel. ”Hjärtats melodi” är möjligtvis en rockplatta. Men inte hård. Snarare öm, vacker och ärlig. Sundström är lekfullt svårförståelig. Politiken har blivit mer subtil. Ja, kanske till och med romatisk. För i barnsliga texter lyser den […][...]

En rockopera. Symfoniorkester. Dubbel-CD. Brainpool? För 10 år sedan? Näe. Idag? Jupp. Jag tycker det är kul när band man gillat länge bara fortsätter. Brainpool trodde jag skulle tyna bort när Janne Kask lämnade bandet. Jo, han var väl bara sångaren. Men ändå. Och så bara bestämmer de sig för att fortsätta. Släktskapet från ”You […][...]

”The Constitution of The United States of America is a revolutionary document in every sense of the word. It was designed to evolve, to live, and to breathe like the people that it governs.” Steve Earle, 2004. Just nu kokar den amerikanska grytan över av skådespelare och artister som alla talar om det viktigaste presidentvalet […][...]