Jag blir klarvaken bara jag hör de första tonerna på ”Overture”. Vaken för här kommer något som betyder något. Något som vill göra skillnad. Någon som kan tänka sig att offra något för en annan människa. Någon som utan att förlöjliga eller hånskratta beskriver en verklighet som vi i våra trista vardagliga välfärdsliv i den norra hemisfären blundar för när vi återigen sätter in vår lön, a-kassa, sjukersättning eller pension på en bank som suger ut oss.

Bad Religion är tillbaka. Tillbaka med låtar som skulle kunna vara pessimistiska, om man inte visste att Greg Graffin och Brett Gurewitz bara är realister.

39 minuter. Ganska långt. Förmodligen inte det bästa de gjort musikaliskt eller textmässigt. Inte heller det snabbaste eller svängigaste.

Men det är Bad Religions viktigaste skiva. I en tid där världssamfundet ständigt spelas bort. I en tid när klyftorna faktiskt ökar. I en tid när kampen om rikedomarna är viktigare än kampen för de fattiga. I en tid när olja är viktigare än AIDS. I en tid när naturens varningsklocka ringer för tondöva industrimagnater och konsumenter. I en tid när unga män och kvinnor på samma struttiga vis som 1914 med leenden sätter sig i Herculesplan på väg mot döden. I en tid när de svagas svaghet leder till vansinnig terror.

Då tar Bad Religion till orda. Gravallvarliga. Inte ett uns av humor. Utvecklingen måste vändas. De progressiva krafterna måste ta sitt tunga ansvar för den sociala utvecklingen. Även om nu Bad Religion målar tavlan synnerligen svart.

Inte lika hårt och tufft. Mer melodiöst och nästan pompöst hårdrocksmässigt levererar Bad Religion låt efter låt. Det går som vanligt på räls, men känslan är så klar och så tydlig. Känslan av att nu måste något ske. Det förnöjda måste krossas. Det medvetna måste vakna.

Men det medvetna är inte våldsamt. Men nog så farligt. För det medvetna förstår och genomskådar. Det medvetna bemästrar Storebror inte med terror eller våld. De ständiga utsändningarna med hat, rår inte på det medvetna. För visst är sanningen konstigare än fiktionen ibland. Den människa som blivit sedd och älskad av andra människor behöver inte hatet.

Då finns inget bra krig och ingen dålig fred. Då är demokratin viktig. Då gör varje människa skillnad. Från ”Sinister Rouge” till ”Live Again” sänder Bad Religion budskapet. Tyvärr drunknar de kanske alltför mycket i det mörka Orwellska landskapet. För gemensamma problem kräver gemensamma lösningar. Visst ser det mörkt ut, men där i mörkret syns ju varje ljus desto klarare. Detta är Bad Religions viktigaste skiva därför att den beskriver det många upplever idag. Den blundar inte, och den visar att ordet är det viktigaste vapnet. Inte granater, sprängladdningar eller missiler.

Men låt oss inte stanna där efter 39 minuter. Mörkret kan bara besegras av fler lysande bloss. Mörkret kommer vika för de brasor vi tänder mellan varandra. Dit tar oss inte ”The Empire Strikes Back”. Det gör vi själva. Du och jag. Tillsammans.