En av de där supermagneterna med musik är att allt gjorts tidigare och att allt ständigt är nytt. Nyskapande är bara ett annat ord för att det gjorts tidigare, och härmapor kan lika gärna vara revolutionerande.

Jag vet inte riktigt vad The Zutons är. Jo, jag vet att det är en spännande och spretig debut.

Förgrundsfiguren och sångaren Dave McCabe sa vid ett tillfälle att The Zutons blandar jazz, funk, soul och country. Och nog är det sköna blandningar alltid. Bara inledningen med ”Zuton fever” visar var skåpet ska stå. En rökare med doft av 70-tal där de stringenta basgångarna blandas med Tarantino-gitarrer och en ilsken saxofon.

Men det är något mer än bara den här mixen av jazz, funk, soul och country som The Zutons drar med sig. Någon kallade deras musik för zombiesoul eller skräckpop, och det är en så bra beskrivning som kanske det går att ge denna kvintett.

Men ibland låter bandet som en blandning av Rolling Stones och Jack Brothers. Då och då får jag intrycket att detta är en medeltida orkester på mungiga som möter Moneybrother.

Men jag är däremot helt borta vad det gäller The Zutons texter, som är märklig exposé i morbida drömmar, blod, sjuka skratt, skräckfilmer och förlorade flickvänner.

Men ändock intressant, svängande och viljestarkt. Ja, Storbritannien lever. Även om någon dödade Zutonerna.