En vit skiva. En svart skiva. Doktor Kosmos är tillbaka. Ett dubbelalbum. Mycket att säga. Både om familjen och samhället. Och även om Doktor Kosmos både blivit för gamla och för etablerade för att inte tas på allvar, så finns både glimten i ögat och den naiva sången och musiken kvar. Jag upptäckte Uje Brandelius […][...]

Ibland beskrivs musik som genren ”Hatt och blås”. Twopointeight skulle med ett försök till sådan kategorisering falla inom ramen för ”Cons och gitarr”. För det själbetitlade albumet är en punkskiva av klassiskt snitt. Allt från spretiga frisyrer, ilskna riff, nitbälten, snabba basgångar, tuffa polisonger, hes energisk sång och tatueringar finns där. Och trots att Twopointeight […][...]

I helgen var jag del av mitt livs första världsrekordförsök i Örebro. Som avslutning (på den i övrigt smått fantastiska) RUM (Riksförbundet Unga Musikanter)-festivalen anordnades på söndagen ”Gitarrens helgdag”. Initiativtagaren var Unga Örnar-profilen Leslie Kot, som till vardags driver sin Rockskola i Varberga. En fantastisk insats i ett område där arbetslöshet och sociala problem skapat […][...]

I moll. Med en svartvit framtoning. Och om det finns några färger så måste det vara sådana där urblekta med dator pålagda nyanser. Sådana tv 4 har i alla sina dokumentärer om andra världskriget. Vic Chesnutt är en viktig del av den alternativa folkcountry- och singer-songwriter-scenen. Sedan Michael Stipe tagit sig an Chesnutt och producerat […][...]

Jag har köpt en ny cykel. Trots att det är livsfarligt lyssnar jag gärna på musik när jag cyklar. Beroende på var jag ska cykla krävs olika sorters musik. Just nu handlar cyklandet mest om att ta sig fram och tillbaka till jobbet. Då krävs musik som inte har för långa låtar och som kickar […][...]

People say wishes will never come true People are evil and sick Some people fires at me as the liars they are But one person is all that I need. Så ännu en första maj. Eller kanske Första maj, för det är ju en helgdag. I år en dag som nästan känns ironisk. I en […][...]

Det är svårt att fånga Freddie Wadling. Han slinker snabbt ur ens grepp som man tror man greppat. Musiken skiftar och förändras. Ja den kanske t.o.m. förändrar. Det blir inte lättare när Wadling bestämt sig för att samarbeta bland annat med artister som Joakim Berg, Mauro Scocco, Per Gessle, Sophie Zelmani, Kajsa Grytt, Thomas Öberg, […][...]

Jag blir nog aldrig riktigt klok på Fint tillsammans. De känns ytliga i ett nästan humoristiskt anslag, och avgrundsdjupa i en vardagsallvarlig ton. Eller så är det just kombinationen av humor och vemod som ger gnistorna. Ungefär som hos en bulgarisk clown i en manege hos en rysk cirkus på dekis. Fint tillsammans har fått […][...]

Jag minns än idag hur jag liksom sprätte till när jag hörde ”Kick you out” för rösta gången. ”Youth is wasted on the young” var ett album som kom för sent, men ändå rätt. Skitigt och fyllt med attityd. Jag borde ha vuxit ifrån det, men att festa och fixa ett ligg blev plötsligt högsta […][...]

Isolation Years nya skiva har lämnat det gamla bakom sig. Eller rättare sagt att i sin vilja att finna det nya tappade de bort vägen hem. Eller tappade och tappade. Den kanske inte fanns. De vaknade upp och avståndet hade växt. De befann sig enligt uppgift i Åträsk. För ”Cover the distance” påminner om Harry […][...]