Ett år skiljer två av de artister jag håller allra närmast hjärtat: Kate Bush och Helen Folasade Adu, rösten i Sade. Men det är inte bara åldern, eller det faktum att de båda skapat några av 1900-talets bästa låtar, som förenar de två. Det är också två artister som inte haft särskilt bråttom att ge […][...]

Globen är en jävla hockeyarena. En. Jävla. Hockey. Arena. Med en fånig linbana på toppen. Jag är övertygad om arkitekterna bubblade över av testosteron så till den milda grad att de bestämde sig för en byggnad som, trots sin runda form, bara skulle låta fyrkantiga och hårda ljud få utrymme. Och kanske vuvuzela-tutningar. Globen är […][...]

I’m gonna find a way to say it Sing it from the tallest tree Sex år är ingen tid. Sex år i Lambs värld betyder att tiden har stått still. Det har gått över sex år sedan Lou Rhodes och Andy Barlow gick skilda vägar. Efter åtta år och fyra album hade Lamb nått vägens […][...]

Om mindre än ett dygn är det dags. Visserligen känns Globen fel på så många sätt. Det här är en konsert för Cirkus. En konsert där det inte finns en hockeyarena i vägen för känslorna. Men ändå. Sade. Senast hon var här var arton år sedan. Då missade jag henne. Och hennes bandkollegor. I morgon […][...]

Få, om ens någon, städer har fått en så stor roll i populärmusiken som New York. Då menar jag inte bara som en arena för musikaliska smältdeglar och banbrytande genreexperiment. Nej, som huvudperson. I texter, låttitlar, videor och skivomslag. Det har gått så långt att viss musik knappt går att frikoppla från världens mesta stad. […][...]

Det blir lätt lite tjatigt. Att jag nästan varenda gång jag skriver om drum’n’bass kommer tillbaka till samma två ord. Hospital Records. Om man sedan väljer att kalla musiken för Liquid Funk eller, som Tony Colman lär ha uttryckt det, ”fast soul music” – ja, eller helt enkelt ”melodiös drum’n’bass” så är det i mångt […][...]

I år är det 38 år sedan historien om Holy Ghost! tog sin början. Det var då som fransmannen Cerrone trummade sig in i afrodiscojazzfunk-konstellationen Kongas. Väl där mötte han låtskrivaren Alec R. Costandinos. Tillsammans skapade de Kongas afrodiscofunk-klassiker Anikana-O 1974. Samarbetet föll så väl ut att de båda sedan skapade Love in C Minor, […][...]

Ända sedan discon putsades av och släpptes in i de fina rummen igen sådär mot slutet av nittiotalet har den ompaketerats i en drös olika former. Från den mest spegelbollsglänsande och originalsamplade glädjediscohouse till saker som bara är ”disco” till titeln (och som definitivt inte förtjänar att använda det ordet). De senaste tre åren eller […][...]

Egentligen är det fullständigt självklart. 2010 var det 12 år sedan Jazz FM-medarbetaren Mark Doyle släppte sina båda Nu Cool-samlingar. Framförallt den andra sålde som smör, bättre än något annat som kommit från Jazz FM. Och det var också här som det som är Hed Kandi föddes. Mark smög in discoglittrande house och lät en […][...]

Den 4 maj i år är det 20 år sedan jag upplevde den fortfarande bästa konsert jag sett, med allt vad det innebär med 20 år av nostalgi mellan mig nu och då. Det var då Pet Shop Boys första världsturné nådde Stockholm. Att duon såhär 20 år senare ger oss The Most Incredible Thing […][...]