Nickolas Ashford har dansat klart. 70 år gammal. Den första låt jag vet att jag hörde med Ashford var 1984 års Solid. Skriven och framförd tillsammans med hans livskamrat Valerie Simpson. Solid kom att bli duons största kommersiella framgång som artister. Det är ironiskt nog en av deras minst bra låtar. Men då hade vi […][...]

Det finns artister som är större än sig själva. De som någon gång fått alla pusselbitar på falla rätt plats vid rätt tid. Som då skapar tidlös magi. Billie Ray Martin är en av dem. Problemet med det här är förstås att den ribba de själva lagt åt sig själva visar sig vara nära nog […][...]

När nydiscovågen börjat lämna åttiotalet mer och mer bakom sig till förmån för nittiotalet – i synnerhet det tidiga housenittiotalet – har Azari & III de senaste tre åren varit ett av de mest intressanta namnen. Som remixare och artister. Torontokvartetten, bestående av femtio procent musikskapare och femtio procent vokalister, har plockat det avmätt distanscoola […][...]

Skitbra. Ibland vill man skriva en enordsrecension. Mest därför att, tja, det inte finns så mycket mer att säga. Horse Meat Disco III är skitbra. I övrigt är det mesta sig likt från när jag skrev om den förra delen i serien. Bögklubb. Disco. Discoish. Skitbra. Fast nu tänker jag inte göra det riktigt så […][...]

Hur mycket kan man egentligen skriva om samma sak? Alldeles för mycket, tydligen. Det är väl någonstans där skolboksdefinitionen av ”nörd” blir aktuell. A. Is for Beginning. När Art of Noise 2006 släppte sin 4CD-box And What Have You Done With My Body, God? reagerade jag sansat och balanserat. Och spydde ur mig en hel […][...]

Sisådär 26 år efter det att Art of Noise mer eller mindre på egen hand skapade chill-genren med Moments in Love har vi hunnit fram till chillwave. Eller nåt. Oavsett vad Ernest Greene (eller någon annan) väljer att kalla Washed Outs musik så är det svårt att inte tänka Studio och Junior Boys. Utom möjligtvis […][...]

En original-tolva från 1982 innehållande Jackie Stoudemires Invisible Wind finns just nu till salu för i runda slängar 1200 dollar Det känns bra. Inte därför att jag nu slipper hosta upp en 7000 kronor för att äga den. Det känns bra för mitt discoego. Jag vet ärligt talat inte många timmar sjuttiotalsdisco jag hunnit med […][...]

Historien om popmusikens två bästa band börjar samma år. 1981. Det var då som New Order hade plockat upp spillrorna efter Joy Division, tagit in Gillian Gilbert som ny medlem och gett ut sitt första album Movement. Ett drygt halvår senare sprang Neil Tennant och Chris Lowe på varandra i en musikinstrumnentaffär i London och […][...]

Drum’n’bass i albumform betyder för det mesta att det finns låtar när pekfingret otåligt börjar röra sig mot nästa-knappen. Gupp på vägen. Eller ja, det beror förstås på vad det är för typ av drum’n’bass till att börja med. Drum’n’bass av fel sort kan bli olidligt genomtråkigt efter bara någon minut. Men när alla undergenrebitar […][...]

Leila K. är tillbaka. Det har förstås gått de flesta förbi. Efter att varit den första svenska dansmusikvågens kaxigaste och mest självklara frontfigur har en av Sveriges mesta rock’n’roll-stjärnor levt ett rock’n’roll-liv. På ett riktigt tragiskt sätt, med missbruk och fängelsevistelse i meritförteckningen. Och nu är hon tillbaka. Som rösten i skribenten och klubbfixaren Petter […][...]