Det har ju faktiskt gått ganska lång tid nu. En tid som dessutom inneburit att Kirsty Hawkshaw dykt upp som sångerska både på egen hand och som gäst hos andra. Men trots det har jag svårt att vänja mig vid synen av Kirsty med fullt hårsvall. När merparten av världen, och jag själv, först mötte […][...]

Vad gör man om man inte får någon uppmärksamhet i hemlandet? Provar lyckan utomlands förstås. Men att det skulle gå så bra hade kanske inte Aril räknat med när han skickade sina första inspelningar till några utländska bolag. Innan någon visste ordet av hade självaste Derrick May nappat och ep:n Art of Vengeance såg dagens […][...]

Jussi-Pekka Parikka gjorde en av 2006 års bästa låtar med sin Spring Rain. Det är sånt som räcker för att jag ska kasta mig över allt jag hittar med en viss artist. Problemet med Jussi-Pekka är att han, som så många andra artister i det elektroniska facket, lider av allvarlig personlighetsklyvning rent musikaliskt. Man vet […][...]

Omslaget till Born for the Night kan vara det fulaste som prydde någon skiva under 2007. Det ligger i alla fall väldigt bra till. Så har vi klarat av det. Desto vackrare är Jennifer Rene, som lånats in till två av låtarna. Men trance-DJ:n Jennifer Rene ser inte bara väldigt bra ut – hon har […][...]

När jag förra året sammanställde min lista över 100 låtar från 2006 dök svenska Tiger Stripes upp vid två tillfällen. Även i motsvarande lista för 2005 dök ett av Mikael Nordgrens alter egon upp. Gemensamt för alla tre är att Mikael var inblandad i egenskap av dalleratmosfärskapande remixare. Med förflutet under namn som D’Malicious och […][...]

Okej, egentligen finns det inte så mycket mer att säga. Burial har gjort ett av årets bästa album. Det verkar vara den allmänna meningen. Intressant nog har Burial i och med det också förmodligen gjort årets crossover-skiva i musiköverintresserade kretsar. När det handlar om dansmusikskivor som lyckas korsa de ibland vattentäta genreskotten kan Burial visserligen […][...]

Lördag. Snart jul. Då blir det självklart disco för hela slanten. Ett gäng låtar att lyssna på. Samma förutsättningar som förra gången: Lite mixat. Lite svängigt. Lite taffligt (eller “charmigt” som vi säger i branschen). Lyssna på egen risk. Låtlistan hittar du här nedanför. När du lyssnar kan du också passa på att läsa tre […][...]

1971 började Ian Dewhirst sin DJ-karriär, endast 16 år gammal. Musiken som gällde på Leeds Central var förstås, som på så många andra ställen i England, obskyr soul från andra sidan Atlanten. Northern Soul. Som Northern Soul-DJ var det egentligen bara två saker som räknades: dels att få alla, rätt ofta långtifrån inresta, dansgolvsgäster att […][...]

All aboard! Cocktail disco. Det kanske räcker för att du ska gissa precis hur den här samlingen låter. Förmodligen har du helt rätt. När världens franskaste Dimitri sätter samman ännu en discosamling kunde omslaget inte vara mer passande. Cocktail Disco är två cd-skivor till bredden fyllda med Love Boat-disco. Svepande och halv-om-halvt ostigt mest hela […][...]

9 februari 1964. Fyra långhåriga pojkar äntrar scenen hos Ed Sullivan. Precis där och då förändras populärmusiken för alltid. Jag brukar, när jag får frågan, säga att Beatles aldrig betytt något för mitt musiklyssnande och mitt musikintresse. Jag har aldrig lyssnat aktivt på dem. Jag äger inget album. Ingen samling. Det här är inte för […][...]