Booty Luv. Det är inte bara gruppnamnet som är ungefär hur bra som helst, hela paketet stavades julafton i Ola-format. Cover-versioner i discoglitterhouse-kostym av r’n'b-låtar som i flera fall var skitbra redan i sina original, Luther Vandross Shine och Lucy Pearl Don’t Mess With My Man framförallt. Musik skapad av Seamus Haji, Carl Ryden och […][...]

Vad får man om man blandar Justin Timberlake, Blaze mesta latinosoulskensstunder och Elton John? Kentaro Takizawa. Ja, åtminstone i Elton-covern från fjolårsalbumet Heart to Heart. När jag för någon vecka sedan skrev om housesångaren Robert Owens andra album Night Time Stories fick jag tack vare en observant dagensskiva-läsare veta att det inte alls var Owens […][...]

Housevokalist kan på många sätt vara det mest otacksamma man kan ge sig på. I strålkastarljuset när singeln snurrar som fortast, men bortglömd i samma stund som nästa månadssmak smyger in. Men än värre, chansen är rätt god att ditt namn medvetet eller omedvetet historierevisioneras bort. Kvar blir producenten och musikskaparen, den som inte syntes. […][...]

Robert Owens. Robert Owens. Robert OWENS. Robert. OWENS. Robert Owens. Robert Owens. Robert. Owens. Robert Owens. Robert. Owens. De första 30 sekunderna på Night-Time Stories hinner Robert Owens nämna sitt eget namn mer än 20 gånger. Men nu pratar vi om Robert Owens här. Då får man göra så. Robert Owens är ju inte som […][...]

”The greatest of all documentary movies, the making of Thriller” Oavsett vad man må tycka om påståendet från Jonathan Safran Foers Everything Is Illuminated går det inte att komma ifrån att det här nästan var sant 1982-1983. Michael Jackson, och hans bröder, hade varit superstjärnor i USA under nästan hela Michaels liv. Efter flytten från […][...]

12 juli 1979, Comiskey Park-arenan i Chicago. Inför mer än 50 000 åskådare kliver Steve Dahl, en rockradio-DJ som fick kicken från sin tidigare station när den bestämde sig för att ”go all disco”, in mitt på arenan i halvtid och spränger en låda fylld av insamlade discoskivor. Ett stort hål i gräsmattan och allmänna […][...]

Att två människor finner varandra, förälskar sig och byter ringar är inget unikt. Inte ens om deras rötter hör hemma på två olika kontinenter. Att amerikanska LaDonna Adrian Gaines och österrikaren Helmuth Sommer gifte sig under sjuttiotalets första år är i sig inget händelse som letar sig in i historieböckerna. Men i just det här […][...]

1. Mr Suitcase Guidelines for an Emerging Century Svenska artister brukar vara sällsynta när det blir dags för mig att sammanställa albumårslistor, men i år är det svenskt på första, andra och tredje plats. Och bäst av dem alla 2007 var Mr Suitcase. I en tid när albumformatet allt mer håller på att lösas upp […][...]

Varje gång jag ser omslaget till This Bliss kan jag inte låta bli att tänka på Justice korsskiva. Men det finns ju två stora skillnader. Pantha Du Prince är inte Justice. This Bliss är mycket bättre än Justice korsskiva. I min sammanställning över 100 fantastiska låtar från 2006 stack Walden ut. På ett par sätt. […][...]

När Logistics 2006 släppte sitt debutalbum Now More Than Ever landade ett av de bästa drum’n'bass-album som överhuvudtaget spelats in. Att det var Hospital Records som stod bakom var inte särskilt oväntat. Hospital har ju skämt bort oss med överlöjligt bra, själfylld och melodiös drum’n'bass så här långt in på millenniet. Eller som London Elektricity, […][...]