Nebulos|a (-o'-) molnliknande anhopning av gas eller stoft i rymden, stjärntöcken nebulös (-ö's) dimmig oklar. (SAOL) Sture Allén har antagligen aldrig lyssnat på Nebula. Det kan jag nästan svära på. Men hade han gjort det hade han nog varit överrens med mig om att bandets val av namn speglar musiken synnerligen väl. De spelar […][...]

Hur knasigt får det vara och fortfarande vara kul? För en del är frågan lättbesvarad, för andra svårare. Själv kan jag bara säga att Mr Bungle på ”California” är befriande småknasiga. De släpper loss och jag blir medryckt. Flinandes, fnittrandes, och huvudnickandes sitter jag och insuper all den positiva energi som ”California” är fylld till […][...]

Korn fick mycket skit för sitt förra album, inte minst av fansen. Det kan vara ett av de skäl som gjort att de redan är tillbaka med ett nytt alster som de själva har omnämnt som ett steg tillbaka till de hårdare rötterna. Soundet som Korn renodlade än mer åt hiphop hållet på den i […][...]

Många är de som säger att de inte förstår sig på Primus. Jag vill inte gå så långt som att förklara detta med att Primus är musikermusik, men det är en förklaring som ligger nära till hands. Komplexitet är nämligen ett nyckelord när man talar om Primus. Själv har jag inte alltid förstått mig på […][...]

Äntligen. Mycket snack och många datum har kommit och passerat. Ursäkterna har varit många. Det sägs bl a att Zack ägnat ett år åt att skriva om texterna till nya albumet. Hur det än ligger till, och vad som än har försenat släppet, så borde ”The Battle of Los Angeles” finnas hos din lokala skivhökare […][...]

Att jag slutligen skulle få en sådan här skiva att recensera har länge känts oundvikligt. Ohörd spydde jag galla över Helloweens nya ”Metal Jukebox” innehållande allsköns covers på artister man helst skulle glömma, eller som man hellre lyssnar på i original. Kanske orättvist mot de gamla idolerna Helloween, men det får de ta. Som tur […][...]

Som en motreaktion till den destruktiva och våldsglorifierande vågen av hiphop startades native tongue rörelse i slutet av 80-talet. De La Soul, A Tribe Called Quest, Monie Love och Queen Latifah var andra akter som delade epitetet tillsammans med med innovatörerna i Jungle Brothers. Andra akter har naturligtvis följt i grundarnas fotspår. Artister som Arrested […][...]

Det är inte varje dag som en vanlig dödlig som undertecknad får en chans att upptäcka och dessutom skriva en rad eller två om någon av dansmusikens innovatörer. Det kan bero på att mina kunskaper inom området inte brukar vara större än mina kollegors, men den här gången tyckte de att det här lät som […][...]

Bilar, motorcyklar, skateboards, obskyra b-filmer, klassiska myter och monster och kanske en och annan drog har drivit Scott Hill och hans mannar till att spela in hela fem album, samt en rad sjuor och tior. Väl framme vid sitt femte, ”King of the Road”, verkar Scotts texter nästan uteslutande handla om bilar, vans, motorcyklar, choppers […][...]

Aidan Moffat mår fortfarande inte bra. Han dricker fortfarande för mycket och har fortfarande alltför mycket dålig sex. Till råga på allt kan han inte sjunga. Hur Malcolm Middleton mår får vi inte riktigt veta. Men hans postrocksbetonade musikkomp med bl.a. piano, gitarr och blås ter sig melankoliskt, hänsynsfullt och passande. Samtidigt som det är […][...]