Aidan Moffat mår fortfarande inte bra. Han dricker fortfarande för mycket
och har fortfarande alltför mycket dålig sex. Till råga på allt kan han
inte sjunga. Hur Malcolm Middleton mår får vi inte riktigt veta. Men hans
postrocksbetonade musikkomp med bl.a. piano, gitarr och blås ter sig
melankoliskt, hänsynsfullt och passande. Samtidigt som det är han som har
programmerat den kliniska trummaskinen som inte alls tar någon hänsyn till
att Aidan mår som han gör.

Arab Strap bildades sommaren 1995 i Falkirk (Skottland) av de två
kompisarna Aidan och Malcolm. Jag har läst någonstans att de båda gillade
Slint och därför ville starta ett band tillsammans. Hur det nu än var med
det så blev det ett band.

”Elephant Shoe” är Arab Straps tredje album tillika uppföljare till det
kritikerrosade albumet ”Philophobia”. Inte en helt angenäm sits. Mig
påverkar det inte nämnvärt då jag inte har hört ”Philophobia”. Jag har inte
ens hört debuten ”The Week Never Starts Round Here”. Detta har sin
förklaring i att jag länge trodde att Arab Strap var trista Belle &
Sebastian. Pinsamt, men sant. Nu är jag lika sur som Aidan på Belle &
Sebastian för att de döpte sitt förra album till ”The Boy With the Arab
Strap”. Av olika anledningar, men ändå.

Men det är dumt att klaga. Nu har jag ju rett ut det lilla missförståndet
och upptäckt ett helt nytt band. Dessutom i och med en skiva som skall vara
deras näst bästa. Om det är så det ligger till kommer jag nog att falla av
stolen när jag lyssnar på ”Philophobia”. Jag tycker nämligen väldigt mycket
om ”Elephant Shoe”.

Det är lågmält, naket och nervigt. Sorgligt, atmosfäriskt och mörkt. Snällt
men oroväckande. För mig låter det ena stunden Slint och Mogwai fast med
trummaskin med dansaktigt ljud och utan dessa bands höga oljudstak, för att
andra stunden låta som deppop med riktiga trummor och tjejkör. Indie helt
enkelt. Om termen ursäktas.

Det kanske låter som en riktig soppa men det är inte så splittrat som det
låter. Jag tror helt enkelt att står man ut med Aidans mumlande pratsång
och tycker om lågmäld postrock eller mörk popmusik, så kan ”Elephant Shoe”
vara ett bra köp. Jag spelar den i alla fall ofta. På kvällarna. Högt.