Det låter nästan för otroligt för att vara sant men en internationell rockstjärna kräver att flera svenska tidningar ber om ursäkt och tar tillbaka det dåliga betyg de gav hans bands konsert. I ett brev till Aftonbladet skriver han: ”Ullevi hade köpt biljett till vår konsert – och upplevde en helt annan konsert än den […][...]

I Edinburgh pågår för tillfället världens största kulturfestival även fast regnet öser ner. I parlimentet diskuteras Skottlands självständighet och på de ljungblommande hedarna dricks det whisky.[...]

Jag krånglar mig in bakom min dammiga bokhylla för att nå till högtalarna och se efter om alla sladdar sitter i ordentligt. De gör de, det är bara produktionen på Clap Your Hands Say Yeahs (härefter kallade CYHSY) senaste skiva som är så oerhört indie att den låter fabricerat ruttet skrapig. Att denna andra skiva […][...]

Första gången man hör Cocteau Twins är det inte alls omöjligt att man hamnar i något slags trans och börjar stirra blint bort i skyn, vet inte hur många gånger jag har hamnat i ett komatost sinnelag efter en lyssning. Grejen med Cocteau Twins är att det är svårt att skilja låtar åt, de flyter […][...]

Hon har legat lite i bakgrunden väldigt länge och poppar ibland upp i min digitala grammofon. Jag glömmer av henne ibland men varje gång hon dyker upp igen slås jag av hur grym hon är. Jag kan tänka mig att Maia Hirasawa lyser upp varje rum hon går in i. Hennes röst borrar sig in […][...]

Bara några dagar innan jag lyssnade på Meg Baird för första gången hade jag en cineastisk uppenbarelse i form av en science fictionfilm från 1972. Ett kort gott råd: se Silent Running. Den är nästan mer aktuell nu än vad den var när den kom ut. Över vissa scener spelas ett soundtrack av Joan Baez […][...]

Om någon kommer ihåg The Commitments, en film och kärlek till musik och ett intressant tidsdokument av Irland innan deras ekonomiska boom och Westlife och all sån skit – så kanske ni kommer ihåg den gängliga gitarristen. Glen Hansard kom att bilda ett band kallat The Frames som tydligen är stora i Irland. Ärligt talat […][...]

Jag satt precis och saknade Ben Folds Five (varför lade ni av?). Ovetandes lyssnade jag på Blink of a Nihilist och 45 minuter senare var jag extremt tillfredställd och av saker jag inte ens visste att jag saknade. Första spåret Suffer For Two är Ben Folds upp i dagen, men inte alls ett plagiat, snarare […][...]

Jag är den första att erkänna att jag är en total skottofil (om det inte redan är ett ord så är det det nu). Det har hänt fler än en gång att jag har fått polisen efter mig för att ha spelat säckpipsmarscher alldeles för högt i natten. Allting som kommer från Skottland är givetvis […][...]

Bat For Lashes låter som musik gjord av någon som har växt upp med en kringresande squashklan, fått husdjur offrade till gud, läst många sagor, åkt till San Franscisco med en kappsäck och slutligen hamnat på konstskola. Utkomsten av detta senario kanske låter pretentiös men det är den inte och allt är sant. Natasha Khan […][...]