Första gången man hör Cocteau Twins är det inte alls omöjligt att man hamnar i något slags trans och börjar stirra blint bort i skyn, vet inte hur många gånger jag har hamnat i ett komatost sinnelag efter en lyssning. Grejen med Cocteau Twins är att det är svårt att skilja låtar åt, de flyter ofta ihop i ett tematiskt universum och det är omöjligt att urskilja texten till stora delar.

I det drömska och kaotiska landskap som är Cocteau Twins musik är det som står ut mest Elisabeth Frasers röst, den är som en gudomlig siren, bestämd och ödmjuk på samma gång.

Den två skivor och 30 låtar långa BBC Sessions är en samling av Cocteau Tvillingarnas bästa material, spelat in live hos BBC. Den största delen av den första skivan kommer från deras många Peel Sessioner och pärlor från deras tidiga verk. De flesta låtar är inspelade mellan 1982 och 1984 och fungerar som ett smakprov av begynnelsen av Cocteau Twins. De sista sju låtarna var inspelade 1996 och presenterar således ett 12 år långt gap där väldigt bra skivor som Blue Bell Knoll och Heaven or Las Vegas är totalt utelämnade.

Cocteau Twins var förriddare för många tidstypiska band i början av nittiotalet som The Sundays, The Cranberries och Lush. Dessa band har sedan dess fallit i glömska föutom hos de riktiga fansen och tyvärr är väl detta fallet med Cocteau Twins också. Samtidigt var de totalt igenkännliga i det sound som de skapade.

Det här skulle kunna ses som en introduktion till Cocteau Twins om det inte hade varit för att så mycket lämnades ut i mitten av deras diskografi, Blue Bell Knoll är en av deras bästa skivor så om någon är intresserad av en grundkurs vore det bättre att börja där. De återstående är hardcorefansen och de har antagligen redan mycket av det här materialet.