Efter ett långt och gediget arbete släppte Bye Bye Bicycle i år sin debutskiva Compass. Skivan släpptes på Bonjour Recordings som drivs av André och även huserar några av årets andra intressanta artister som Hanna Lovisa och Portrait Painter(s). Vilket är årets album? Årets album, hmm… svår fråga, tycker det kommit en hel hög bra […][...]

Pictish Trail är artistnamnet för Johnny Lynch, månginstrumentalist och en av hjärnorna bakom skivbolaget Fence. I år har han varit på turné, i stort sett hela året. Ändå tog han tid till att hylla svensk musik. Vilket är årets album? Kul att du frågar efter som jag har två och båda är svenska artister! Jag […][...]

Vad har de gemensamt förutom de snarlika namnen? Mer än att de är skapade av att två av musikens stora män? De är båda fantastiska. Lyssna själv på Spotify. År 1971 gjorde Isaac Hayes sitt kanske bästa album med Black Moses. Se honom sjunga Never Can Say Goodbye iklädd kedjeblus. James Brown som många andra […][...]

I början av det här decenniet slog en bomb ner i musikvärlden, en skinnjackeklädd, nonchalant privatskoleutbildad långhårig och flottig bomb. De var så rätt, så rätt i tiden att de blev daterade snabbare än ett paket mjölk. The Strokes var allt, perfekta och med oklanderlig tajming. De hade inte klarat sig utan någon av sina […][...]

Hidden Cameras är det nya svarta. De änglalika wailkörerna som tidigare ackompanjerades av glada handklapp, uppåtgitarrer och stråkar följs nu av bombastiska arrangemang i moll. Mycket svällande stråkar och elektroniska mattor som byggs upp och byggs upp i nervpirrande takt. Det har gått tre år sedan Hidden Cameras senast släppte ett album, Awoo, och om […][...]

En låt gick igång på min elektroniska spelare. Wow – Shout Out Louds är tillbaka, tänkte jag och blev glad. Har alltid gillat dem, speciellt efter jag såg dem göra ett makalöst gig en gång där publiken bestod av vad som såg ut som jag och deras föräldrar. Vid närmare titt och lyssning inser jag […][...]

Malcolm Middleton är en upptagen man. De senaste tre åren har han släppt en skiva om året. För två år sedan fick han ett medialt uppsving då BBC Radio One började marknadsföra hans singel We’re All Going To Die i ett försök att få den till toppen av Englandslistan lagom till jul då singel nummer […][...]

Ibland är det repetition som gör musiken, slingor som upprepas och tillsammans blir något större. Längden av upprepning blir till slut transaktig och medryckande. Inte för att det behövs med Remember Remember som iallafall hade mig at hello. Redan namnet antyder på upprepningar och ramsor men vad Remember Remember gör, i likhet med andra som […][...]

Om man vill vara en gammal tant kan man klaga på att poporkestrarna nu för tiden inte gör riktig musik utan bara sitter och knappar på sådana där datorburkar och elektronik och skit. Om man nu är en sådan tant så kanske man uppskattar band som Pixie Carnation som gör rock med gamla hederliga stråkar. […][...]

Att höra I Bet You Look Good on the Dancefloor för den ungefär 113:e gången på radion fick mig att aldrig vilja höra I Bet You Look Good on the Dancefloor eller något I Bet You Look Good on the Dancefloor-relaterat någonsin igen. Arctic Monkeys var i en nanosekund plötsligt överallt. Gamla analoga ankare på […][...]