Kimya Dawson är en sån där person som sjunger utan att andas. Hon sprutar ur sig de allra banalaste historier i en rasande fart. Det passerar ingen tid mellan att tanken dyker upp i hjärnan och den passerar läpparna i form av enkla sånger. Som en person som pratar för mycket i fel sammanhang. ”Remember […][...]

För mig var fantastiska ”Catalpa” och ”Escondida” bättre i teorin än i verkligheten. Jag sa att jag lyssnade på dem mer än jag gjorde. Jag blev fruktansvärt irriterad på att maxa volymen för att höra melodierna att jag hellre lyssnade på, de just då, mer självklara Feist och Julie Doiron. Samtidigt visste jag att Jolie […][...]

Göteborgs-Posten skriver inför spelningen om hur hon snäst av deras reporter och hur illa hon tycker om att bli fotograferad. Strax innan hon kliver upp på scen får vi veta att vi endast får ta bilder under de tre första låtarna. Det finns inte tillstymmelse till syre i lokalen, dels på grund av bristande ventilation […][...]

Det var ett par månader sen. ”Key of C” snurrade och snön smälte så sakta. Jag tog fram cykeln och såg solen för första gången på ett halvår. Småfalska körer. Instrumentala stycken i slingor mellan vattenpussarna. Fräknar i farstun. ”Turn your frown into a smile…” Jim Noir hade vett att släppa sitt debutalbum i slutet […][...]

Långlivade Gnarls Barkley försvinner från veckans studentradiolista. Istället toppar de minst lika uppklädda The Pipettes. 01 (01) The Pipettes ”Your kisses are wasted on me”, 4v. 02 (04) Primal Scream ”Country girl”, 3v. 03 (03) Dub Sweden ”On your telly”, 2v. 04 (06) Christian Falk med Robyn och Ola Salo ”Dream on”, 3v. 05 (07) […][...]

Bland murgrönelindade mickstativ och framför en backdrop som ständigt skiftar färg och motiv står Joey Burns tillsammans med Sam Beam och framför ”Red Dust” från Calexicos och Iron & Wines gemensamma släpp ”In the Reins”. Iron & Wine inledde konserten i Göteborg i tisdags med sina stillsamma treackordsballader ackompanjerad av ett blygt band. Satsningen till […][...]

När Broken Social Scene spelar live brukar det krylla av gitarrister på scen. Den kan därför te sig naturligt att behovet av att göra något eget växer fram. Att vara osynlig i ett stort band resulterar ofta i misslyckade solokarriärer. Framgång för ett band behöver inte betyda självklar framgång för de enskilda medlemmarna. I Jason […][...]

Endagsfestivalen Accelerator The Big One hålls varje år i Malmö, Göteborg och Stockholm. Det första släppet presenterar bland annat The Essex Green (US), forumfavoriterna Death Cab For Cutie (US) och Arctic Monkeys (UK). Följande artister är klara: The Essex Green (US) Silver Jews (US) Vashti Bunyan (UK) Death Cab For Cutie (US) (Göteborg och Malmö) […][...]

Jag sitter fastklämd mellan otaliga referenser och blir matad med vaggande ballader och baktunga melodier som rultar fram i en studio strax utanför Seattle. Producenten Brian Deck har lyckats förverkliga Josh Ritters många önskemål på ett och samma album. Det vill inte säga lite. I bland annat a cappella-krönikan ”Idaho”, pianoballaden ”Here At the Right […][...]

Avskedet till Nashville, Tennessee gjordes på albumet med stadens titel från 2005 innan Josh Rouse flyttade till flickvännen i Spanien. En vecka efter flytten till medelhavskusten hade Josh Rouse skrivit klart sitt album ”Subtítulo”. I studion i Puerto de Santa Maria fanns plötsligt inte tillgång till alla gamla vänner och musikerbekanta. Rouse fick nöja sig […][...]