Kimya Dawson är en sån där person som sjunger utan att andas. Hon sprutar ur sig de allra banalaste historier i en rasande fart. Det passerar ingen tid mellan att tanken dyker upp i hjärnan och den passerar läpparna i form av enkla sånger. Som en person som pratar för mycket i fel sammanhang.

”Remember That I Love You” verkar i rakt nedstigande led från ”Hidden Vagenda” och ”I'm Sorry That Sometimes I'm Mean” men det nya albumet är om möjligt ännu enklare och än mer hemlagat. De tolv spåren är inspelade på vänners hemdatorer i Portland och New York. Visst har hon musiker som kompar och körar men i huvudsak är det som vanligt Dawsons hesa röst och kvicka gitarrspel som står i centrum. Och texterna.

Liksom jag har svårt att förstå poputövares förkärlek för att sjunga om frimärkssamlingar och hur de lär sig cykla vid trettioårsåldern, eller i bästa fall hur de tänker tillbaka på tillfället de lärde sig cykla, har jag ibland svårt för de som envisas med att sätta en dålig idag-drack-jag-kaffe-och-åt-ostmacka-till-frukost-blogg på skiva. När populärkultur tappar skärpa för ett tvunget avprettofierande får jag ont i magen. Kimya Dawson är snubblande nära den avdramatiserade vardagen när hon sjunger ”There are my specs, the ones I've been looking for. I threw them out the window ten years ago, and now they're on my door step.”

Samtidigt lyckas hon ibland fånga så starka känslor om sin familj, sina vänner eller barnet hon väntar att det inte går att värja sig mot de raka formuleringarna eller kärleksförklaringarna. ”12/26″ om flodvågskatastrofen är ruggigt rak och otäckt hjälplös. Att hon sedan ens mödar sig att kasta ännu lite mer skit på Bush gigantiska gödselhög..

Melodier är ingen stor sak hos Dawson. Det låter ganska mycket likadant hela tiden. De flesta sånger spottas fram jämte en dovt smattrande gitarr. Hos Dawson handlar det istället om att berätta historier, förmedla känslor och stämningar med humor och värme. ”France” vandrar över Herman Dünes ”Sheer Wonder Baby” och ”My Rollercoaster” är sammansatt av de låtar Dawson tycker om att sjunga i bilen. Där hörs bland annat ”From a Distance”, ”On the Road Again”, ”Life Is a Highway” och Sheryl Crows ”Every Day Is a Winding Road”.

Det kanske är melodierna jag saknar. Eller så blir det för mycket snack. För många ord. Samtidigt känner jag mig lugn och road när jag lyssnar på Kimya Dawson. Hennes självsäkerhet får mig att känna att hon har rätt vad hon än gör.